Jag kunde, som ni kanske redan vet, inte låta min elcykel vila under vinterhalvåret. Att varje dag få frisk luft, rörelse och tid för mig själv med podcasts, ljudböcker eller tankar skapade ett för starkt – positivt – beroende, och jag såg till att få på dubbdäck. Det har jag inte ångrat en sekund. Att cykla är fortfarande mitt absoluta förstahandsval, och antalet timmar i rusningstrafik i månaden är minimala. Det är underbart.
Inte heller slutar jag att njuta av inramningen. Nu blir det ljusare och ljusare om dagarna, så på morgonen får jag se fina soluppgångar och på eftermiddagen är himlen snarare dovt blå än svart. I år kommer mötandet av våren bli magisk!
Men… någon bekväm vintercyklare är jag inte. Dubbdäcken gör garanterat sitt till, men känslan av däck som slirar i snö eller på stora, frusna sjok av isrännor är direkt läskig i mitt tycke. Som barn cyklade jag aldrig på vintern, utan den parkerades undan vid halka och togs fram efter att gruset sopats från gatorna, så jag är helt ovan vid känslan. Det känns som att däcken ska försvinna under mig, och oftast vore det kanske inte hela världen men det känns bara inte… bekvämt. Det är långt utanför bekvämlighetszon, utan tvekan.
I somras blev jag med mountainbike, och ”lagom utmanande” stigcykling är grymt kul på gränsen till kittlande, men jag kan inte ställa mig till skaran rakt igenom coola och entusiastiska cyklister. Även om jag vill!
Jag ser vintercykling – av mer träningstyp än det jag dagligen sysslar med – komma som en stark trend, och skulle vilja fatta mer av grejen. Feta däck, cyclocross, mountainbike som andas enduro och ja – en hel värld jag ännu inte förstår mig på men på sätt och vis gärna skulle vilja. För, den är allt bra magisk den där vintercyklingen. Trots allt. Jag kan bara föreställa mig hur magiskt det är i riktig skog och vintrig natur.
Den vackra vintern försvann för övrigt från Stockholm igår. En dag av fem varma grader och snö och is var ett minne blott. Skönare cykling, får jag säga – men som jag saknar den ändå. Tur att jag har två helger fyllda av snö framför mig! Det känns nästan overkligt att det riktiga vinterlivet med skidglädje och annat pågår för fullt i norr, när det här i Stockholm för mig är så mycket vardag. Jag längtar verkligen efter att få känslan igen! Vi börjar light med Romme i helgen, och nästa helg blir det tjejhelg i Åre. Oh the joy!