Det är söndag kväll, och vi har landat hemma i Nacka-soffan efter en oerhört fin sportlovsvecka i Åre. Inte minst var den vacker sett till vädret – solen har lyst på oss mer eller mindre konstant och Åre har varit så vackert – och backarna så bra (och köerna faktiskt inte alls så illa som jag hade förväntat mig – det har varit helt okej – när hela systemet är öppet så sprids folk ut bra)!
20-talet minusgrader och tvååringar
Däremot har många minusgrader inte varit Mejas absolut bästa. Att vara bara drygt 2 år känns på något sätt rätt ömtåligt, och jag har upplevt det som mer omständigt att ta sig ut med henne än vad det var vid jul/nyår – trots att det nu var betydligt ljusare och det betydligt längre om dagarna.
Skidåkning med Meja
Det blev först den sista dagen vi tog med Meja upp på berget. Hon var så taggad! ”Upp på berget, åka skidor, åka sittliften, ha sele!”. Det gick så bra – hon var så duktig och härlig så det var inte klokt. Hon tog sig ner för rött med balans – viktigt med tanke på lutningen på de centrala backarna i Åre – och körde runt på transporterna och hade det skönt. Det är en klart magisk känsla att vara hela familjen i backen ihop!
Vad gäller Meja så är jag dock rätt mjuk till en början och inte helt förtjust i att ha henne med – jag är så rädd om henne på något sätt… – men Henke pushar på och tar stort ansvar, och när vi väl är igång är jag så glad att vi (han) vågat och orkat.
I år är dock en akilleshäl hennes lunchsovning. Hon behöver den varje dag mellan 12-13 minst – och att åka några åk, käka en lunch och vara klar från den vid 13.30-tiden och då förväntas åka transport någon kilometer hemåt igen är ingen höjdarkombination. För dagarna i backen och harmonin blir det bra nästa år när hon är ett år äldre…
Årekänslan
Åre har varit lika ljuvligt som alltid, men vi har nog varit lite mer hemma/lugna/inne än vad vi vanligtvis är. Kanske är förklaringen så enkel som att kylan faktiskt tog hårt inte bara på Meja utan också oss andra? Max kapitulerade en del för den med kalla tår och fingrar och tappade suget enklare än vanligt, och när vi åkt klart om dagarna – efter en hel del logistik kring vem som skulle åka med vem eller vilka, var och när – landade vi hemma istället för på något skönt ställe någonstans som vi vanligtvis gör. Till påsk hoppas jag att solen värmer ännu mer och att vi kan hänga på uteserveringar eller bara around utan att det känns allt för meckigt.
Ensamåkning
Vi har varierat åkningen lite med allt från alla ihop till att åka lite helt själva – och allt däremellan. Jag hade några galet fina timmar en eftermiddag, och fokuserade på högzon – och backarna vid Tväråvalvet som jag tycker kan vara riktigt sköna emellanåt. Och inramningen alltså… Jag älskar verkligen fjällen när de är oändliga som såhär!
Att åka bil från Åre
En annan reflektion denna kväll är att Åre ligger oerhört långt bort. Barnen när verkligen duktiga, men sportlov med vissa tillhörande köer och 9 timmar (!) enkel resa i båda riktningarna känns nästan övermäktigt. Idag åkte vi dagtid och det är inte mitt bästa. Jag åker betydligt hellre sen kväll eller tidig morgon för att inte slösa en hel dag och behöva äta flera av dagens måltider under resan.
Lunch på Scandic City Sundsvall
Vi gjorde lunchstopp på Scandic City Sundsvall idag. Under helgen är det brunch som gäller – gratis för yngre barn (både Meja, 2 och Max, 7), halva priset (100:-) för äldre barn som Stella, 9 och 200:- för vuxna. Den var tyvärr lite urplockad idag när vi kom, men höll bra kvalitet och att stanna på Scandic i Sundsvall kommer vi nog göra fler gånger.
Vardag igen…
Och imorgon är det vardag. Det känns helt overkligt att vi varit lediga en vecka och att det faktiskt varit semester. Inte för att det varit kort – utan tvärtom – men mer för att det känts så naturligt. Som att det är så man ska spendera sina dagar.