Och, när hände det?

Några tankar just nu. Vem är jag, eller är jag ens denna – och i sådant fall, när blev jag det?

Husrenoveringar och byggprojekt

Tänk att jag blivit en sådan som numera gladeligen diskuterar ämnena i rubriken under jobbluncherna. Jag dras in i andras planer, kan riktigt knarka före-, under- och efterbilder – och, ska erkännas, tänker längtande på vissa större projekt hemma. Vi, som köpte vad vi trodde var ett färdigt hus, har såhär tre år senare blivit sugna på både en och flera förändringar. Störst behov har vi möjligen av förråd och carport, men mest lockar en uppdatering av köket. Dröm! Jag har på köpet blivit en pinterest-knarkare.

Tre resbara månader om året?

Punkten ovan är hyfsat direkt motstridig mot det konstanta suget efter resor, och en annan sak som är det är prioriteringar kring tid. Vintersäsongen i Åre – jag kan inte släppa den. Just nu känns det som att jag aldrig vill ha mindre skidåkning en säsong igen, men det är förstås en orimlig tanke. Inte bara för att det kräver att kunna vara ledig (läs: ha föräldradagar kvar och möjlighet att planera jobbet) utan också för att vinterhalvåret är den enligt mig allra bästa reseperioden. Man kan ju inte viga december till april enbart till skidåkning, och inte kunna resa annat alls då? Sedan går juni, juli och augusti bort på grund av att Sverige är så oerhört härligt då, och de där helgerna i maj och juni som går under härligaste försommarsäsongen är den bästa i hus. Hoppet om trädgårds- och altantimmar, liv och rörelse i kvarteret, barn som njuter av ljus och andra kompisar ute i området, rosékvällarna och grillentusiasmen… den är massiv den perioden. September är sedan för nära inpå sommarsemestern för att vara fullt rese-attraktivt och skolan är i full gång – och oktober är ju väldigt mitt emellan på alla sätt och vis. Så… 3-4 resbara månader om året? Det är ju också orimligt! Måste fundera på det där. Lika lite som dygnen har mer än 24 timmar har år mer än 12 månader eller 52 veckor. Utmanande.

sol i åre

Växande barn osv

Mina barn blir verkligen äldre för varje dag som går. Det kanske låter som en självklarhet för alla, men som förälder är det en konstant överraskning det där med färdigheter de utvecklar från en dag till en annan. Igår beställde jag en ny säng åt Meja, en vanlig juniorsäng, och det firade hon med att samma kväll för första gången klättra ur sin spjälsäng. Parallellt pågår potträning för fullt, men om vi når i hamn redan innan sommarsemestern är oklart – men det är värt att kämpa. Max fotbollsträning ute började i måndags och i helgen gör han premiär i St Eriks-cupen, och under träningen som innebar min utomhustränardebut var det ungefär noll draman och enbart konstant charmiga och glada barn. De mognar! ”Du ska alltid vara min bebis!” sa jag åt honom ungefär samtidigt. ”Mamma, längtar du tills jag fyller 18?” kontrade han snabbt som blixten och vek sig av skratt. Svar: nej. Och Stella går hem själv från skolan, har koll på ungefär allt, och måttar en bredd på ett par decimeter med sina armar och säger till mig att det är hur stor del av hennes liv jag har insikt i – för att i sekunden senare bredda dem till max och fortsätta; ”och det här är vad mitt liv på riktigt är”.

Den här veckan är jag helt själv med barnen då Henke jobbreser – från före lämning måndag till fredag, och jag har såklart haft mycket pyssel kring admin och läggningar och sånt men är inte på långa vägar helt färdig. Ikväll hade jag 9 barn här på lek inklusive kvällsmat och vi var alla glada. Amazing. Så skulle det inte känts för ett år sedan. Å andra sidan kan det kännas helt annorlunda imorgon också – det vet man aldrig. En aning lynniga är de förstås (och jag med).

Bloggfokuset och annat som tar tid

Jag har lite svårt om tid till bloggen, det har jag. En anledning är faktiskt att jag elcyklar varje dag – för vanligtvis nyttjar jag pendlingstiden till att göra klart något inlägg jag påbörjat kvällen innan eller så. Men, så värt det den prioriteringen är. Men det är faktiskt inte det enda som stjäl tid. Jag kollar som så många andra på serien Younger. Småfånig men ack så underhållande! Den som säger att bloggande tar tid men kollar på massor av serier har ingen koll på vad som egentligen driver tid… Det är tur att det där med en serie känns som något ytterst tillfälligt. TV är inte min grej, egentligen.

Med de små spaningarna säger jag tack och godnatt för ikväll!
Vad funderar du på just nu?

  1. Håller nästan också på att dras in i renoveringsprojekt, men kanske mest ytskikt efter att vi gav köket en omgång innan jul. Trodde aldrig att jag skulle landa där, men ett tag var jag expert på olika typer av bänkskivematerial, ugnar (ska ej förväxlas med ungar), LED-belysning och annat. Kände knappt igen mig.

    Fast den här veckan har jag haft mycket funderingar på annat. Jobb. Liv. Mål. Ambitioner. Människor. Hinder. Jag har surat en del över i-landsproblem och samtidigt njutit av riktigt bra träningsintensitet just nu. Kontraster, minst sagt. Men vi gillar väl det?

    1. Men, det är ju så lätt att dras in i det. Fyller väl ett syfte det också antar jag? En del av ens inre talar..?
      Men när min kollega frågade om hur mycket man egentligen får höja marken utan marklov och jag kunde svar… haha!

      Oj, stora frågor! Du får dela med dig i bloggen så vi kan hjälpa till. Lycka till!

  2. Jag har noterat att du bloggar mer sällan och tänkt att det där verkar väldigt sunt. Det är precis lika spännande att följa dig. 12-månaders problemet håller jag helt med om. I mitt liv är problemet snarare att jobbet är så roligt at jag inte vill vara borta mer än en vecka för vi driver så många roliga processer just nu. Och när det kommer till själva bloggen så funderar jag mycket på vad det blir av all den här contenten som vi skapar. Kommer det ens vara värt något om fem år? Som alla böcker vi bränner. Känns sorgligt på något sätt och samtidigt älskar jag framtiden.
    Ja, där är jag i tanken i detta nu.

    1. Tack snälla för den fina kommentaren.
      JO.. det är nog rätt prio. Men jag saknar det. Verkligen. Gillade också när det låg närmare till hands förut och inte kändes som att alla inlågg behöver vara så genomtänkta (typ). De är inte det alltid men det känns som att de liksom BÖR vara det. Hm. Jag gillar ju blandningen själv egentligen, men resebloggstrenden osv…

      Oj.. nejdå – jag tror på bloggen (och det skrivna på Internet) om 5 år också. Om jag tror jag bloggar då.. Ja, faktiskt!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *