Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed

VM- och Tirolkänsla i Åre

Och så fick jag uppleva VM-känslan på plats i Åre på riktigt, inte bara när byn stod i startgropar och gjorde sig redo (dvs förra helgen) utan när det hela satte fart och exploderade i världsmästerskapseufori. Så mäktigt! Jag gjorde det ihop med Österrikes turistbyrå som jag jobbat med tidigare under vintern, och således var det inte bara VM-känsla som bubblade utan också Tirolkänsla. Vad det är? Det är bubbligt och energiskt, varmt och gemytligt, familjärt och härligt. En perfekt kombination med hjärtliga Åre, med andra ord.

Visit Tirol har detta VM liksom senast det vankades i Åre – 2007 – slagit på stort och nyttjar VM-veckorna till att totalt boosta det tirolska budskapet. Utanför Holiday Club har man byggt ett helt tvåvåningshus, “TirolBerg”, enbart för VM-veckorna och för att samla allt som har med Österrike och Tyrolen att göra – media, funktionärer, deltagare med flera (och mera). Det var till detta jag var inbjuden och uppbjuden till Åre för, och inte minst för kvällen jag upplevde i fredags – en med fullt fokus på de fyra skidorterna i Tirol; St Anton am Alberg, Zillertal, Ötztal (Obergurgl/Hochgurl + Sölden) och Ischgl. Under kvällen serverades vi grym mat av österrikiska kockar och serveringspersonal och hade precis så mysigt som man kan föreställa sig. Utöver det så intervjuades jag och de andra som var med på resorna till orterna ovan i mitten av december på scenen. Filmer från våra upplevelser visades och vi fick en och en komma upp för att intervjuas inför de dryga hundra gästerna.

Jag fick frågor om St Anton och Gunnar – som jag dessutom hade som bordsherre. Hur härligt var det inte att få träffa honom igen! Mitt emot mig satt chefredaktören för ett känt skidmagasin samt en rutinerad resejournalist och vi hade riktigt härliga samtal som oftast lyckades ta sig igenom det starka sorlet. En riktig toppenkväll!

Från våra diskussioner tar jag mycket med mig den vi hade om Åre. Hur lokalbon – chefredaktören – pratade om själen och hjärtat som finns i Åre. Jag kan stämma in i den – alltså… det finns mig veterligen ingen som kommer till Åre med öppet sinne och intresse för fjäll, skidor, mountainbike eller annat uteliv som inte blir tagna av byns unika känsla. Hur man lyckats ta den där själen och krydda den med ungefär allt – men samtidigt till viss del behålla det råa som på något sätt ger äktheten. Vi gjorde en del jämförelser med St Anton faktiskt, som också har det där. Som vuxit tack vare sitt stora utbud i bergen och som idag är något helt annat än – men som ändå har just det där kvar.
Den andra av de två diskussionerna som hänger kvar lite extra från kvällen handlar om att älska att resa. Att försöka förmedla en känsla genom skrift och bild – vilket vi alla tre försöker göra, men på lite olika sätt. Varför jag älskar att resa, och hur jag motiveras av att skriva om det trots att det är långt ifrån journalistisk (eller fotografisk) perfektion. De tankarna kommer i ett helt eget inlägg, som rasslade ut ur mina tangenter igår imorse på bussen från Östersund (där vi bodde pga fullbokat Åre) och VM-byn Åre.

Och så tar jag förstås med mig det coola i att få fira framgångar i VM. Wendy, tillika fredagens vinnare i damernas kombination, verkar vara hela byns favorit och jag fattar varför. Vilken tjej!

Men så vad mer då, dessa bonusdagar i Åre som för mig egentligen handlade till 100% om mitt uppdrag på Tirolkvällen – för min egenhelg i Åre hade jag ju förra helgen. Jo, jag lyckades få till riktigt bra med åkning i fredags, och tog mig nästan direkt från nattåget till backen där jag fick åka några mysiga åk och glädjas åt Sofia Bursjöös sällskap – inklusive finlunch på 720. Se på störtloppsdelen av damernas kombination. Åka lite till med Christian/Matochresebloggen, och gå på afterski på Fjällgården med honom, Sofia/Fantasiresor, Peter/Freedomtravel och Sofi/skidresor.com. Fint så.

Igår, lördag, innan min hemresa (då jag måste hem till familjen och riktiga livet, för det pågår som mest under helgerna) stod herrarnas störtlopp på schemat. Jag var så pepp att på riktigt stå på läktare i målfålla och heja! Men sen… hände snö och racet sköts fram och så gick min flygbuss mot flygplatsen så jag behövde avvika just innan den försenade starten och missade spänningen och de norska dubbelmedaljerna. Hyfsat snopet… men inget att göra åt. En resechans hemåt fanns, och den fick det bli.

Jag lägger några intensiva dygn bakom mig men konstaterar välmående efter ett alltid lika mysigt Åre, och extra så spetsat med härlig VM- och tirolkänsla!

Följ mig!

Fler berättelser
Tillbaka i Halmstad