Det är måndag morgon och jag knappar lite lätt på telefonen på bussen på väg mot jobbet. Som vanligt är jag trött, måndagsmorgnar är inte mina bästa. Under helgen skruvas klockan om, och på söndagskvällen känns den tidiga läggning som behövs som ett straff i lugnet som infinner sig i soffan efter att barnen skickats i säng, det blir senare än det borde och måndagen är backlog deluxe. Det brukar ordna upp sig efter en dag eller två. Livets ekorrhjul. Ibland kan det sägas som något negativt, och visst kan det också kännas så stundtals – men samtidigt så gillar jag det. Ekorrhjulet är ju inte likadant för alla, och jag har med min familj designat vårt som vi vill ha det. Jag är glad att vi har jobb, förskola och skola att gå upp till på måndagsmorgonen och jag är alltid försiktigt optimistisk inför möjligheterna under veckan. Tycker inte om att göra sociala saker på måndagar eller tisdagar, för då är fokus på att ta igen efter helg och ha vardagligaste vardag, och det är ofta skönt. Lunk. ”Skapa en vardag du inte behöver semester ifrån” säger klyschan och well jo men nej men okej. Jag behöver semester och utsvävningar och vardagsglitter och allt möjligt men jag behöver vardagen också. Till och med en mörk måndagsmorgon i november så behöver jag det.
Apropå det så tycker jag att jag i år läst mer om att ”äga november!” än jag gjort tidigare. Tips och tankar om hur denna årets kanske gråaste månad kan vändas mot något härligt. Det är en bra strategi att planera in dagsljus och rörelse, det är det tveklöst, men annars är novembers tjusning enligt mig just mörkret. Lugnt och kravlöst just därför. Hela min kropp liksom sinnet behöver november.
Liljeholmskajen och nostalgin
Vi firade fars dag igår, lite lagom sådär. Lite extra grattis på morgonen, innan helgens ekorrhjul med matcher och sådant tog vid. Det bästa ekorrhjulet jag vet, just det. På kvällen åkte vi till Liljeholmskajen och käkade middag. Det känns alltid så nostalgiskt härligt att komma dit, och att göra det för fars dag känns stort på något sätt. Att kunna gå där och säga till barnen att ”här, här väntade vi på att du skulle komma, och sedan gjorde du det och vi gick här och här med barnvagnen och första gången vi träffade dom när du fötts så var det här”. ”Sedan bodde vi här, och ditt rum såg ut såhär och du blev storasyster och du var bara två dagar när vi från balkongen tittade ut på en massa nyårsraketer här”. Torget på Liljeholmskajen har vi spenderat timmar vid. Här lärde sig både Stella och Max att cykla, här drack vi kaffe i vårsolen och lyfte upp dem på den stora stenen 1 och 2 och 400 gånger. Dagarna som gick som ändå är dagarna vi minns.
Annika på Mauritius
Det kom en fråga om en jobbresa till Mauritius… Hur drömmigt mitt i november? Men, ekorrhjulet pågår och jag värnar den tid jag har kvar på nuvarande uppdrag. Istället lyckades Annika komma iväg, och wow så härligt! Ni får följa henne i hennes kanaler – kanske främst Instagram under pågående resa.
Bussen vs vintercyklingen
På bussen ja, som nu närmar sig kontoret så dags att avsluta måndagstankarna. Jag blev lite plötsligt mätt på min transportcykling för några veckor sedan, och nu vilar jag lite i form inför att ta upp den igen snart. Kanske sammanföll det med att en cyklist framför mig gjorde en rejäl vurpa på grund av plötslig is – och att jag därför inte vill cykla i detta lynniga 0-gradiga väder förrän vi fått på vinterdäck på den – så vintercyklingen väntar på att komma igång. Mitt uppdrag på kunden närmar sig sitt slut och med det är det sista racet att ha så bekväm pendling som direktbuss hemifrån rakt genom hela stan till den västra utkanten, så jag är nöjd så för nu. Variation, osv.
Fars dag morgon… …och kväll.
Tja, det var väl det, denna måndag? Hur mår du?