Japp, det är måndag och nästan vardag. Jag checkar in på jobb online, och imorgon är jag på plats. Det blir nog en del sådant denna höst, eftersom jag inte helt kan välja själv. För balans i livet skulle en dag på plats och fyra hemma, just nu när jag har så långt till jobbet iallafall, vara min dröm. Man kan förstås fundera på vad en arbets- eller uppdragsgivare skulle ha för vinst av att en enskild resurs har balans i livet, men för mig är svaret lätt;
Balans betyder lägre stress.
Lägre stress (och att hinna träna och röra sig utomhus) betyder bättre mående både på kort och lång sikt, vilket i sin tur betyder långsiktiga resultat och hållbarhet. Såklart är en förutsättning att en individ kan leverera på hemmakontoret såväl som på plats – men i det fallet så tror jag de som inte tycker att hemmamiljön funkar återvänder till kontoret så snart det bara tillåts, eller att det ”upptäcks” av en arbetsgivare och då har man troligen större problem. Det finns uppsidor på kontoret och jag älskar så många delar av dem, men helheten består av mer än så.
Hur som. Barnen har en sista lovvecka och spenderar den utspritt med sina idrotter i fokus – halleluja för den vardagskänsla det ändå ger i dygnsrytm. Alla föräldrars värsta med sommarlov, och det som driver längtan efter om inte höst så iallafall vardag? I tight konkurrens med skärmtid, för vår del. Oh my de aldrig sinande diskussionerna om denna.
Så, fyra veckors semester är till ända. Den var himla fin, det var den. Varenda ställe, faktiskt tror jag varenda dag? Om man nu får säga så online… Det kan ju skapa stress, har jag förstått. Men jag tror det, men den har inte varit det varje timme. Herregud, vi är en familj på fem – så det är ju stört omöjligt. Äldre barn, större viljor.
Men så fint. Grekland. Västkusten. Hemmadagar. Dalarna. Åre.
Dalarna <3
Årets Åre bjöd på det vanliga och en del nytt – som alltid där. Jag älskar sommardagarna i Åre, och när vi ser tillbaka på semesterveckorna är det den där som alltid smäller högst. Den har liksom allt? Aktivitet, roligt. Återhämtning, chill. Livsnjuteri. Och den behöver inte speciella väderförutsättningar för att vara rätt. Å andra sidan – jag åker helst till Åre i slutet av sommaren när jag (förhoppningsvis, om den svenska väderlotten faller rätt) har fått riktig värme säkrad någon annanstans. För värme om sommaren vill jag inte vara utan, och visst kan den komma även i Åre – det har vi varit med om fler gånger än den uteblivit de många år vi varit där – men den är lite mer trolig längre söderut.
Som alltid tänker jag att vi nästa sommar behöver längre tid än en vecka där. Och samtidigt vill jag inte missa något av det andra vi gjort? Tuff ekvation.
Så som ni ser – som vanligt och även helt nytt. Vi gick Åreskutan, vi hängde i byn, fikade vid Tännforsen, knatade Totthummeln, tränade, vi cyklade i Björnen… men jag sprang också ett lopp på fjället och CYKLADE DOWNHILL. Så många år jag duckat det sistnämnda. Varit nyfiken, såklart, och sugen givetvis. Men också känt så stor respekt för hela grejen, och så osugen på att råka skada mig. Det går ju inte att säga annat än att det är en aktivitet med risk för det. Men, jag fick downhill at its best; roliga åk, härligt häng med både Stella och Max, njutning och adrenalin och mjölksyrefyllda lår och avslutning efter en hel dag i backarna med en kropp utan blessyrer och bara träningsvärk som smärta i efterhand. Win!
Jag och Max tog en kurs via Skistar, Learn to ride – en gruppaktivitet för 8 som kostar ynka 200 kronor per person om man hyr utrustning genom dem. En hit. Det var bara vi två så i 2,5 timme hade vi en lärare för tips och guidning helt för oss själva. Det fick mig att komma tryggt ur comfort zone och gjorde cyklingen mycket bättre. Så det är ett tips för den som liksom jag vill testa men har stor respekt för det. Det, och att göra det prestigelöst – man FÅR och BÖR ta det lugnt och på sina villkor. Låta fart och åk komma inifrån. Det är bra så.
Och så sprang jag ett lopp på fjället. 8 kilometer öppet sådant, med start när man vill men likväl med nummerlapp på bröstet och en känsla av att faktiskt genomföra ett fjällopp. Vi var fyra tjejer som drog till Ottsjö en tidig morgon, till sommarlovstider sett iallafall (hej gå upp vid 10-snåret varje dag) och njöt 8 vackra kilometrar på fjällrygg över stock och sten. Njutning! Och stolthet i genomförande. Det ska man alltid vara, utan jämförelser. Eller så jämför man rimligt. Jämfört med en förmiddag med en kaffe i handen på balkongen var det ju en fantastisk insats. Belöning i puls och miljö, ah miljön!
Men nu är det vardag, som sagt. Om det är Höst eller Sommar låter jag vara osagt – augusti är en sommarmånad men det är ju vädret och aktiviteterna och känslan till följd av det som kommer att avgöra det? Själv går jag med the flow som alltid, så vi får väl se. Augusti, jobbstart, rutiner, pepp inför hösten som kommer. Det känns bra!