Vilka tider vi har. Jag tog för några veckor upp ett inlägg i utkast-mappen här i bloggen om Årets Ord igen, men än en gång förblev det opublicerat. Hann helt enkelt inte formuelra mig klart innan världen igen var i ett annat läge.
Jag hann tänka en del på hur jag vill att Energi ska genomsyra 2022. Eller Gnista, som Annika uttryckt det i några samtal vi haft och som blev ett ord jag fastnade för.
Energi. Jag vill göra saker som genererar energi, sådant jag vet att jag får energi av. Samtidigt vill jag också alstra energi, generera den på det sätt jag behöver. Vila när det är vila jag behöver för att hushålla med den, göra saker som ger mig mer energi i långa loppet (läs: träning), men framför allt; hitta en vanlig energinivå igen. För min del vet jag att jag får energi av sociala sammanhang, av att orka och vilja och göra, av att känna livet i mig. Säga ja. Eller vad sjutton, för mig tycks det inte räcka att säga ja utan jag är den som ofta drar igång och frågar andra och hoppas att de säger ja. Så, skapa tillfällen liksom själv säga ja. Det vill jag åter till.
Jag kan tro att timmar i soffan är vila och att på ett bra sätt landa lite mer, omfamna lugnet – men det stämmer inte helt. Det vaggar snarare in mig i en tillvaro med lägre energi, som i en nedåtgående spiral snarare än den härliga åktur jag vill att livet ska vara. Ja! Vilja. Både och hellre än antingen eller. Allt det är jag, och allt det ger mer och kommer med för mig högre energi. Jag landar gärna mellan, och jag behöver det – men jag vill inte landa evighetslångt i en seg tröttma. Vardag jatack i lagom doser, men framför allt både en vardag och avsteg från den som kommer med mer av allt. Glädje, garv, upplevelser.
Men så sköljdes vi efter två år av pandemilock på tillvaron över av ett skrämmande krig istället. Overkligheten är så stor, och oron och ovissheten och ångesten över hur människors vardag ändrats.
Var ska man befinna sig egentligen? Är det i de där känslorna jag nämner i sista stycket ovan? Ibland känns det som att allt annat är så sekundärt nu så är det ens okej att fokusera på motsatsen och glädjas av sådant som är kul?
Jo, jag tror ju det. Och ärligt talat – om jag helt bortser från de där jobbiga tankarna och känslorna så är perioden nu fin. Det finns så många små happy pills och jag samlar på dem. Omfamnar, väldigt. Planerar roliga saker gör jag också. Att ha saker framåt i tiden är längtan, latent glädje i vad som komma skall, hopp om allt och kommande dagar.
Vi har vår nu, här i Stockholm. Vår här, vårvinter i fjäll. Sommar runt hörnet. Det bubblar, lyssnar man på det örat så gör det ju det!
Vad gläds du för just nu? I nuet och i planer?
Tjejhelg hemma i Stockholm; I helgen är min kompis inrest från Göteborg och vi ska, ihop med tredje vännen, både umgås och göra stan. Ta hand om barn och sammanfoga kompislivets ansvarslösa härligheter i stan med de bästa av familjelivets skyldigheter och helgnjut. Ikväll testar vi nya restaurangen La Boca Doce, är pepp!
Vårvinter i Åre? Det blir en vuxensväng till Åre också. Bästa typens relationsresa är min och Henkes helger i Åre när vi får till dom. Tack på förhand till fantastiska barnvakter, och snälla snälla Åre konservera vädret som varit under hela mars hittills? Vågar inte ens hoppas.
Padel, så mycket det går tack! Som jag älskar padel. Min konstanta glädjeinjektion i vardagen är den, roligaste jag vet. Alla som har tips om americano-turneringar hojta!
Hotellövernattningar; Detta är väl bästa sortens nära lyx ändå? En känsla av resa och nya miljöer som är inredningsmagi. Älskar! Har nu upplevt ljuvliga ställen som Lydmar och Steam, testat Hobo i stan och ser fram emot en helg i Göteborg med nätter på Pigalle. Vill ni läsa fler hotellrecensioner? Jag ligger bestämt lite efter på dem.
Trädgården vaknar! Åh jag älskar att vår trädgård börjar vakna. Gräsmattan är full av krokusar, de tulpanlökar och annat jag stack ned i alla rabatter och massa krukor i höstas tittar upp med små små knoppar. Jag har inte planerat något enda frö men vilken dag som helst? Och jag vill ut och klippa, plantera, fixa.
Bara anklar i löparskor redo för isfria gator och krokusar, älskat vårtecken.
Göteborg ja, apropå det. Ser så mycket fram emot att ha en helg där när våren är i sitt esse om en dryg månad. Kanske är det nästan försommar där då? Fast, roligast med det är att åka och se Stella spela handbollscup. Mest glittrigt av allt, är det, att heja på henne och hennes lagkompisar.
Restauranger. Konstant intresse och nu är barnen stora nog att det inte ska vara någon biggie, och pandemirestriktionerna är ju äntligen över och kroglivet är som vanligt. En maxad upplevelse var lyxiga Etoille som vida överträffade mina förväntningar, och favoriten Lilla ego fick vi äntligen bord på för en njutig kväll. Fullbokade år efter år, med all rätt.
Rätt stora grejer ändå, när jag kollar igenom listan av det som kommer top of mind i sånt jag gläds för. Ny säsong, vår – sol och spirande hopp. Ett bra fokus, i allt.