Åre påsk

Verklighetens vårvinter

Jag skrev ju lite om den där ljuvliga vårvintern i förra posten, och det har gått några veckor sedan dess nu. En hel månad faktiskt när jag ser efter! Från slutet av mars till mitten av april har den helt enkelt pågått, vårvintern, och jag har varit mitt i den – där i norr – i två veckor fördelat på två tillfällen.

Den var precis så som den faktiskt är. Inte med en varenda dag fylld av sol och t-shirtvärme (som man kan tro om Instagram utgör verklighetsbilden) utan precis hur omväxlande som helst. Det har i Åre varit storm, det har varit snö, det har varit spöregn och det har varit alldeles, alldeles underbart. Kanske var jag lite bitter vid första vårvinter-“försöket” där i slutet av mars, då det var barnvakt hemma och vuxendagar som väntade. Det vill säga möjlighet till massa frihet, med toppturande och sådant där som inte gör sig lika bra med barn och måste passas på. Alla sådana möjligheter blåste bort, helt enkelt. För en sak som jag känt senaste 10 åren, de år då jag varit ännu mer fjäll denna årstid än tidigare år – även om jag alltid genom aktiva föräldrar och barndom i Dalarna är uppvuxen med den – är att jag har väldigt dålig track record vad gäller vårvinterväder. “Vill du ha magiskt vårvinterväder så ska du inte åka till fjälls samtidigt som mig”, brukar jag säga. Amazing december, magisk januari, strålande februari och utmärkt mars – ja. Men vårvintern? Well.
Så nej. Vi fick inga toppturer där i slutet av mars men väl bra arbetsdagar, en del häng i pisten, goda middagar och en hel massa kompishäng. Klart värt!

Och så kom påsken. Oh my freakin’ god. Har ni hört talas om årets påsk i norr? Ja, jag förstår det. Ingen har väl kunnat undgå, för det var närmare sommarvinter än vårvinter om man ska sätta ett ord på det och med det pepprande på instagram från alla håll och kanter.

Solen strålade från en klarblå himmel, värmen i luften översteg 15 grader på alla ställen från Åresjöns strand till skutans topp på 1450 meter och njutningen var så massiv. Kanske var det visserligen fler varma grader än minus på nätterna så att snön var mjukare än vaniljglass, men med en öppen högzon där snön fortsatt var fan-tas-tisk så fanns inget skav någonstans. Inte någonstans! Älskade allt. Livet, inte minst.

Fram tills nästa år kommer jag att tro och tänka att vårvintern alltid är sådan. Har jag någonsin upplevt annat väder än fullkomligt fantastiskt? Det tror jag visst inte. I slutet av mars i år, i april förra året och förrförra och året under det? Nej vad snackar ni om… Kommer aldrig mer missa denna period i norr!

Vi hade många kompisar som var uppe under säsongens sista Årevistelser, tillresta och bofasta, och fick dagar med bästa sällskap för stora som små. Roliga åk i backen (i ett system som bjöd på riktigt korta köer), sköna stunder på systemets bästa uteserveringar, fräknar från strålarna fångade från solgropar och påskfirande med allt från godmat till mesta sortens after ski. Vi firade nog dessutom inte bara påsk denna mitten av april i Åre – vi levde ett pre-pandemiskt liv. Minns ni fortfarande att uppskatta det? Tänk att allt igen är som det förut var normalt. Jag älskar det. Tack tack tack!

Snälla alla (läs: Putin & friends och övriga liknande), låt världen bara få vara en vacker plats där vi får leva vårt enda liv på finaste sätt? Tack så mycket!

Sen kom vi hem, och välkomnades av mer vår. Den eviga Sverigemagin; att det går att på några timmar åka mellan årstider. Ett land där man faktiskt kan välja att bosätta sig i den miljö där de årstider man gillar bäst är längst.
Med det sagt; så nöjd med den underbara vårvintern i norr, och så klar med den. Tack och hej vintern 21/22! Vi möttes hemma av vitsippshav och knoppande körsbärsträd, lövsprickning och vårnjut. Den bästa av årstider kommer nu, jag vill inte vara någon annanstans än hemma och ska njuta skiten ur den. Välkommen våren!

Följ mig!

Mer läsning...
Omställningen och det gamla normala numera onormala