Himatangi beach – kanske överdriver jag i rubriken, men det här är möjligen tröttaste byn på världskartan. Vilket är helt sjukt, för detta lilla ställe – som (helt felaktigt) beskrivs i en av guideböckerna som en charmig liten strandstad – ligger vid en helt fantastisk strand. Fantastisk.
Men ändå så är här helt dött såhär en måndag i sommartider.
De små slitna husen på de små tysta gatorna har ingen charm direkt. Helt enkelt ett helt trött ställe, nästan lite spöklikt sådär.
Så hur hamnade vi då här? Jo vi siktar ju söderut nu och idag ville vi ha en kvalitativ resdag med fina stopp och en hel del lek för barnen under Max vakentid. Sen kunde det få bli övernattning där resan kändes nog lång för dem för idag. Och det blev den här, tyvärr. Eller tyvärr och tyvärr, vi vet ju inte om Foxton beach något längre söderut hade varit det minsta bättre. Att nå Wellington 14 mil bort var liksom inte görbart (man åker inte så snabbt med stor husbil, och så var det ju det för med att resa med barn också, på barns villkor).
När vi landade här i eftermiddags kändes det således som läge att fortsätta på inslagen renlevnadslinje. En löptur – för min del mestadels längs stranden. Fantastisk, sa jag det? Och helt folktom, trots sommar och ordentlig värme.
Sen mindre fantastisk mat, i ett mindre fantastiskt (om än rent, tack för det) kök på trötta campingen. För givetvis hann lilla minibutiken stänga innan vi kom förbi. Så vi fick leta i skåpgömmorna efter nödmaten vi tack och lov laddat upp med och häpp så har vi en tredje kväll med mat som inte direkt är värdig det lokala röda, och således har vi en tredje alkoholfri kväll i rad. Lika bra kanske att plussa på det kontot. 🙂
Nu låter jag lite som att vi inte har det bra, men nu ska man ju inte glömma att det finns olika mål med resor. Målet och resan. Den sistnämnda hade alla rätt idag.
Nordön är ju den som ska vara minst sevärd, och det är den vi är på nu. Så mina förväntningar på sydön är därmed hyfsat höga.
För landskapet idag… Herregud. Så VACKERT!
Och sådana skiftningar i natur. Från vulkaner och sjöar, till fjälliknande, till gröna kullar med oräkneliga får betandes på slätterna, till snöklädda toppar. Allt inom bara några mil.
Totalt avverkade vi runt 25 mil idag, med nöjda barn ända till någon kilometer före… Himatangi beach.
Sen en sak till. Vi brukar i Sverige vara extrema på just det där med att åka från punkt A till punkt B. Fikapauser existerar inte.
Men hade rastplatserna varit som dessa skulle jag kunna omvärdera det. Så grymt landskap och perfekt ställe att göra av med lite energi i benen under en timme. Mer rastplatser åt folket!
Med det tar vi ännu en mysig kväll i husbilen med varsin bok. Vi är båda helt fast i våra respektive. För min del David Nicchols En Dag (grymt bra!) och H läser Kristina Ohlssons Askungar. Over and out.
Barnen var iallafall nöjda med sömniga campingen, för det fanns stor sandlåda
