När vi vaknade imorse var det genomgrått och då och då föll lite duggregn mot taket. Inte så kul. Så ett tag funderade vi om vi skulle hoppa planerade vandringen och istället använda den regniga dagen till lite bilresa. Fast va sjutton, tänkte vi sen, vi har ju med kläder till just sånt väder och ni vet ju vad man säger om det. 🙂
Dessutom har vi ju flera dagar med mest bara resa bakom oss så det var dags för något nytt.
I lätt regn gick vi så ner till hamnen och hoppade på en liten taxibåt till en vik med namnet Lochmara, och ett ekoturistställe där – Lochmara Lodge. Man kan bo över i rum med fin utsikt, äta och dricka gott i den trevliga restaurangen, bada i bubbelbadkar eller på sandstranden, bland annat.
Eller gå ut på vandringsleden Queen Charlotte Track och gå en lämplig sträcka. Till exempel till en utsiktsplats, 3 timmar ToR. Inte för att det saknas utsikt på leden generellt.
Men tretimmarsvandringen var just vad vi gjorde, med varsitt barn på mage/rygg. På stundtals smala och stundtals branta stigar med konstant fantastisk utsikt. En helt suverän vandring!
Och jo, just när vi gick iväg sprack det upp. Helt. Vi släpade huvtröjor och regnjackor i 25 gradig värme. Aningen onödigt, inte minst då vi redan hade tunga barn och packning att släpa på. En fysisk utmaning, Thank God för god grundkondis!
Och apropå packningen hade solkräm, ordentliga hattar och inte minst mer vatten varit bättre att ha med.
Väl uppe på toppen av det berg som gav utsikt i 360 grader var vi genomvåta av svett kan jag säga. Och enormt nöjda. Vilken upplevelse!
Sen gick vi ner igen och fick en välförtjänt finlunch med utsikt över glittrande grönt vatten.
På eftermiddagen kollade vi djur, ett annat mål med just den tur vi tog. Barnanpassad resa, som sagt. Fritt strövande alpacka-får, ödlor, långhåriga grisar, höns, och inte minst papegojor. Till vilka Stella fick gå in med näven fylld med frön, och mata dem direkt ifrån handen. En upplevelse!
Därpå njöt vi ställe och utsikt från Lodgen, lekte lite och bara njöt rent allmänt.
Och just det, åka båt. I vackert landskap. Total njutning.
Ja, dagens utflykt var verkligen en höjdare för alla. Fast kanske inget man orkar varje dag direkt. 🙂
Såhär grått var det när vi lämnade fina och pittoreska Picton.
På väg ner satt Stella omväxlande i ergon på H’s rygg, omväxlande på hans axlar och lite gick hon också. Max vägrade ergon på ryggen men varierade att sitta i den på magen och att sitta i bärstol på ryggen.
Lite alpackas i vägen när vi korn tillbaka till området. Lite nervösa blev vi erkännas 🙂
Utsikt från lunchbordet.
Stella redo för hemfärd.
Berget just bakom H – toppen man ser – var den vi besteg.
Lite tidsfördriv.
Uppdatering med några bilder från systemkameran – vackra Queen Charlottes track!
