Railay är väldigt känt för klättring, och många åker bara hit just för den sakens skull. När jag var här för 12 år sedan klättrade jag massor. Inte för att jag är någon klättrare, men det var ju så här – och så himla roligt! Nog om det, men av alla ställen jag var på den resan, så är det Railay jag är mest nostalgisk över.
Iallafall. H blev sugen att testa uteklättring, och då var det lika bra att jag stod tillbaka. Fast med facit i hand hade vi kunnat köra båda två och haft barnen med oss där. Synd.
Vi drog dit och tittade lite iallafall, och barnen blev väldigt sugna att testa de med. 🙂
Hade vi varit lite mer förutseende hade Stella kunnat få på sele och testa hon med, men nu hann vi inte. Nästa gång!
