Jamen sådär ja. Det tog några fler dagar än tänkt (men jag hade faktiskt inget alternativ när jag ju varit ensamstående hela veckan!) men idag blev det äntligen träning igen. Jag försökte få plats på pass men lyckades inte och när H kom in från en löprunda endorfinrusig och tyckte inramningen var hur grym som helst med rejält vårväder och så, så fick det bli det för mig med.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag fick mersmak. Det var mer måstekänsla över det, faktiskt. Först gjorde det ont i benen också. Inte för att jag är sliten längre eller så -men jag tror bara kroppen mindes hur det kändes sist jag utövade den där aktiviteten som heter löpning. Det gick dock över efter ett tag, men sugen på att springa halvmara igen i september blev jag inte. Inte någonstans.
Däremot är jag (och tjejerna, i nuläget 10!) anmälda till Tjejmilen sedan i söndags. Och den är ju alltid kul, och nu känns ju milen som en piece of kaka liksom.
Iallafall så vill jag ju börja träna lite annorlunda nu men någon riktig plan har jag inte. Jag vill köra igång med PT för att få ny inspiration och kunna sätta lite nya mål, och ska ta tag i det nästa vecka tror jag. Men idag då. Jo idag lämnade jag Runtastic hemma och sprang för att bara springa – utan att jaga tid eller ens ha koll på det. Vilken lättnad! Så jag sprang typ 4 kilometer, sedan stannade jag och gjorde lite styrka, sprang lite till och så körde jag Tabataövningar inspirerat av de videos Lofsan så frikostigt bjuder på.
Kolla in dessa, Utomhusträning utan redskap Del 1, Del 2 och Del 3.
Jag hade egentligen tänkt springa till Eriksdalsbadet där ett nytt, riktigt stort och schysst utegym har byggts – men jag bestämde mig för att kortare varv var önskvärt idag (och så ville jag ha sällis också men lyckades inte med det) så jag körde vid Äventyrsparken istället, med den här härliga utsikten. Pepp på den, men i övrigt hade jag behövt vara lite mer peppad idag generellt.