Alltså vissa dagar är det mer icke-lockande att ge sig ut och träna än andra. Idag till exempel. Jag kan inte beskriva hur osugen jag var. Samtidigt fanns inte alternativet att ställa in, för det var ju bara min hjärna som inte var sugen – i övrigt fanns ju liksom behovet. Så det var bara att ge sig ut, och jag körde enligt plan. Dvs, jogging upp till skogen vid mamma och pappa (500 meter bort, lyx) och där körde jag gröna slingan, som är 7,5 km. Och inte vilka 7,5 km som helst utan med väldigt många och branta backar, och rötter överallt – det är fokus vid varje fot-isättning. Jag körde fartlek, och ökade således och pressade upp i backar och ner för nedförsbackar och rakspår körde jag lugnare. Rejält jobbigt!
Två av de minsta backarna. Härlig inramning ändå med frisk skogsluft och sträckning längs älven.
Sen avslutade jag med hemjogg längs sköna röda slingan som är 2,5 km och utgör väldigt bekväm löpning. Med de 10 kilometrarna som var tunga men effektiva, summerar jag att det ju är sant att man aldrig ångrar ett genomfört pass och att det nu känns otroligt skönt inför kvällen som blir av det festligare slaget.