Det är svårt att säga vad som är bäst med den.
Att man springer utan mål och därmed måsten, och således kan hålla vilket tempo man vill?
Att luften är alldeles enormt frisk och klar och att varje andetag fyller en med energi?
Att det är enormt vackert?
Jag vet inte, men kombinationen är fantastisk. Att en liten runda på 6 km i 5,30 tempo kan kännas så bra! Kanske bara grejen med dagsljus och att för ovanlighetens skull få till ett lunchpass bidrog också?
Löpar-pepp!
Go get them, icebugs! Premiär, like a lot!
Två varv runt Trekanten, bara för att den är rätt magisk med sin förmåga att alltid spegla sig och dubbla färger och intryck.