Det har blivit en del tågåkande för mig på slutet. Och oj vilket skönt sätt det ändå är att resa på.
När tåget är i tid, man åker själv och med lagom packning vill säga.
Alla de kriterierna var helt ouppfyllda idag. Jag lämnade hemmet med en proppfull 65-litersryggsäck, en lika full 30-liters rygga och min handväska. Sedan hämtade jag upp två vinterklädda barn och en vagn med ståbräda (och fylld med lite extra kläder under). Tjoho. Med det var vi inte direkt det smidigaste ekipaget på buss, tunnelbana och tåg sådär just som rusningstrafiken startade så smått. Men barnen var iallafall rätt taggade inför tågresan och höll goda miner på väg dit.
En halvtimme innan är inte direkt en säkerhetsmån jag brukar ha, men med barnen var det smartast. Även om den där extra halvtimmen på tåget inte är fullt lika välkommen… Och blir det sen ungefär en timmes försening (morr!) och tågresan landar på 3,45, ja då känns det som rätt lång tid att spendera på ett dubbelsäte ihop med två små barn som inte alltid är världens bästa kompisar.
På det stora hela skötte de sig dock superbra, och får jag slå mig själv på axeln så tänker jag göra det lite för mitt tålamod var nog ändå grunden för det. Och att jag packat så bra med pannkakor, äppelmos, kycklingkött, kakor, festis, iPad, två iPhones och en DVD. Alltså, vad skulle man göra utan mat-mutor och teknik? 😉 Lite mer gammaldags men nästan lika populärt var ett helt nytt packe med pixiböcker (10-pack för 99:- i praktisk liten box finns t.ex hos Pocketshop) och såklart lite kritor och papper.
Max tröttnade bara en gång men då tog han några varv upp och ner i gången och ropade glatt ”hejhej” till varenda person på tåget. Det uppskattades möjligen inte helt men jag hörde en hel del spridda skratt och lät honom hållas för allas bästa. Rätt gullig i mina ögon måste jag säga.
Vid 19 landade vi så hos mina föräldrar och barnen var hyfsat speedade och glada att äntligen vara hos mormor och morfar igen. Tur att det är en sån hit, för nu blir de kvar själva i 4 dygn. Jag åker mot Arlanda imorgon bitti med de två andra Borlängepar som följer med oss till Alperna, och att ett av de paren är min bror + sambo är kul för barnen som således kommer få njuta lite kusintid också. Sista paret ut anländer Munchen från Götet de.