Idag testade vi (där min medverkan i uttalandet ”vi” kan diskuteras) ett nytt klättercenter då det i Dieselverkstaden stängde oväntat tidigt. Vi åkte till Telefonplan och Klättercentret, som var enormt stort i flera våningar till och med.
Stella är entusiastisk värre och gav sig snabbt på väggarna och klättrade till toppen gång på gång på nya banor.
Max har inte velat klättra tidigare, utan oftast till och med stannat hemma när det vankats klättring. Vi har trott att han skulle kunna älska det, men av någon oklar anledning har han tidigare vägrat.
Idag bestämde han sig dock och var redo – och som han gjorde det! Han började med några varv till kanske hälften innan han ville pausa och komma ner igen, men kom varje gång ner med mersmak och ville köra igen med sikte på toppen. Och helt plötsligt så körde han på och tog hela slingan upp. Nöjdheten och stoltheten!
Klättring är verkligen en så rolig aktivitet med barn, och de har en så naturlig fallenhet för det. Hittar lösningar när det blir utmanande att hitta ett lämpligt fäste, sträcker sig så långa de kan och använder sin styrka smart med mycket fokus på benstyrka.
Henke har tagit grönt kort, vilket du kan läsa mer om här.
Så nu kör vi drop in och hyr saker helt enkelt. Smidigt. Det är inte superbilligt men inte heller dyrt. Kostnaden blir väl motsvarande att gå på bio ungefär – och då känns klättring betydligt vettigare och roligare!