Jag drömmer verkligen om ordentlig skidåkning. Att få riktigt många kvalitativa åk på en säsong har blivit om inte en självklarhet så i alla fall något som känns som ett behov. I år har läget förstås varit annorlunda, och de dagar jag fått i backen har ändå verkligen överträffat det jag trodde i början av säsongen. Men nog drömmer jag, och tänker redan på planen för nästa år. Då hoppas jag att vi är tillbaka i någon härlig alport en långhelg, och får någon längre vistelse i fjällen ihop med barnen.
Helikopterlyft får kanske dröja tills jag ännu mer tränat på det där med offpist (ni har väl lyssnat på vårt poddavsnitt om skidåkning och hört mig prata om den träningen?) men nog ser det härligt ut? Bilderna är från Henkes dagar i italienska Courmayeur i februari.
I Romme dag var det desto grönare omgivning och mjukare snö. Mjukt, sorbet, smör – även mindre kärt barn har många namn. Men ändå, lite skidåkning var härligt att få och barnen hade positiv hybris.
Och visst tog de sig ner för de svarta med kontroll. Heja!
Jag, som då inte haft en massa egna dagar i alper och fjäll i år som den där som fotat helikopterbilderna överst, tog de chanser jag fick och släppte iväg barn och man tills de såg ut som små prickar nere i pisten. 4-5 härliga svängar med fart är alltid något!
Och så avslutade jag med den svarta nyheten Se på mig!/Hellas hang och konstaterade stor potential vid något hårdare underlag, följt av favoriten Göthes brant. Ska ni till Romme så missa inte den!
Vi körde 10-åkskort idag då väder och backar inte kändes inbjudande för heldagskort och gav oss före lunch. Max gav tyvärr upp tidigare med lite illamående/huvudvärk och nu några timmar senare ligger han nedbäddad med lite feber. Hoppas han är pigg till kvällen för då är planen att vi ska upp på toppen igen! Då med bandvagn… Det vill vi inte missa!