Ända sedan vi stod där i skidbacken i Vemdalen vid påsken för snart två år sedan, så har vi känt att vi är där. Där, där vi åker hela familjen ihop i backen, från toppen på riktigt. Med en full styrka skidåkare. Det är en klar målbild när man är föräldrar som älskar att åka skidor, och något som man ser fram emot ungefär från innan man överhuvudtaget får barn. Målbilden! Vi tog helt klart ett steg tillbaka – eller jag menar sprang cirka ett 400-meterslopp bakåt – när vi fick Meja, men att vi har mina föräldrar i Borlänge och därmed en så bra backe som Romme tillgänglig är otroligt lyxigt. Det betyder att vi kan lämna henne med dem, och åka ihop bara vi fyra som har åldern inne – och intresset. Att Stella och Max har intresset råder det numera verkligen inget tvivel om – och det är helt underbart! Det märks också så otroligt stor skillnad från år till år, och den här helgen har vi haft det bättre i backen än någonsin – och man vill ju lätt misstänka att det kommer att vara så varje år framöver. Nytt år betyder ny mental mognad, utvecklad kroppskontroll och mer muskler – och det märks så tydligt när det gått dryga halvåret sedan man senast åkte. Det är så sjukt häftigt att hänga med i barns utveckling!
Vi överraskades i lördags. Barnen åkte länge utan att klaga, och innan dagen var slut så hade vi åkt upp och ner en hel dag, 9-15, med bara en lunchpaus och en kortare fika. Det klagades inte alls, och vi behövde inte säkra upp med snabb energi i form av choklad i liften för att säkra humören. Helt otroligt! Innan har vi fått jobba hårt för att hålla dem positiva. Samma sak idag – då vi åkte 9.30-13 med bara en liten fika. Den här formen konserverar vi gärna!
Utmanade Götes brant – vår favorit, men inte perfekt att köra som avslutande åk i is… Där är de inte riktigt än, men nu har vi testest – haha.
Barnen hade båda nya skidor, och det är värt att nämna. Det är lätt att tro att kortare är enklast för dem att hantera, men när vi nu satte på båda riktigt långa varianter så gick det otroligt mycket bättre. Det blir mindre fladdrigt och med det stabilare, och enklare att carva. Det försöker de sig på i grönt och blått, men i rött och svart tar de det förstås lugnt med plogning. Men ändå – långa skidor av snäppet mer avancerat snitt, stavar för båda, stundtals actionkamera och liftkort för Stella – det var klart äldre barn vi hade med i backen i helgen.
Jag fick den win-win jag hoppats. Grymma dagar med tjejerna i Sälen, härlig kvalitet med familjen och helt annan typ av åkning (och kvällsaktiviteter) – men allt så fint på sitt sätt. Måste gilla omväxlingen!