Det är söndag kväll, och vi svängde in på uppfarten hemma i Nacka vid 7-tiden. Det blev med andra ord en heldag i backen även denna söndag – och vilken dag sen! Vädret var på topp, och alla de sportlovsfirare (och andra) som fyllt Romme alpin på ett helt maxat sätt under veckans tidigare dagar – fredag och lördagen var bland det folktätaste jag upplevt i Romme (men det funkade ändå bra) – verkade alla ha lämnat bygden på söndagsmorgonen. Vi hade knappt liftköer överhuvudtaget på hela dagen, och minusgraderna gjorde att backarna höll sig hårda och fina hela dagen. Solen lyste och känslan var ljuvligt vårvintrig. Lägg därtill barn som åkte fint, så fint med ett gäng kompisar (vilket betydde detsamma för oss) och utvecklats så bra av de tre dagar de gått på skidskola den här gången (och alla ytterligare timmar de här dagarna)… Ja men ni fattar – ljuvligt, helt enkelt!
Torsdagen och fredagen var däremot, som sagt, desto mer fyllda med folk – och med betydligt mer snö och mjuka backar – men jag måste ändå säga att vi haft grymt härliga dagar. Barnen har gått i skidskola tre morgnar, vilket varit perfekt för alla. De utvecklas ännu mer när de får lyssna på någon annan och åka i grupp, och så är det förstås uppskattat att jag och Henke får några timmar själva att köra järnet – en morgon i allmänt mjuk snö, en i en massa fantastisk och orörd nysnö att lägga mjuka svängar i och en i perfekt manchester. Jag har invigt mina nya skidor, Völkl Kenja, som klarade det oerhört mjuka underlaget våra två första dagar perfekt men ändå svängde bra på dagens hårdare underlag. Vilken skillnad att ha ett par rejälare skidor som flyter över snön istället för pistskidor som inte alls funkar på samma sätt. Jag är så otroligt nöjd och glad över mina nya skidor!
Så, det var det sportlovet – som jag gärna skulle prata mer om, men det finns inte tid eller energi till det. Nu måste jag nämligen konservera den och ta mig in i veckan. Dags för inskolning på förskolan – jag är så peppad!