Alltså jag vet inte var jag ska börja. Klimatångesten och diskussionerna i dess kölvatten just nu – som gått on and on and on ett tag. Jag blir… uppgiven, trött, hoppfull och så tar det om på ruta ett igen.
Några tankar;
#1 Mycket är så kortsiktigt tänk
Man kan gå till sin konsumtion till exempel, den är enkel att påverka. Givetvis gör man planeten en tjänst om man drar ner konsumtion till 0 genom att bara handla second hand och wow vilket ansvarstagande men… gör man verkligen det? Kan man påverka mer på annat sätt? Till exempel inom klädindustrin. Här finns företag som jobbar med hållbarhet på riktigt. De som inte är i mål ännu för att de är helt globala och har enorm produktion, men som också är de ”enda” som har ekonomi att investera i forskning och utveckling och genom den sätta ramar för hela branschen. Köper man själv minimalt och låter det man köper vara från de små, nischade – ofta dyra – företagen som är 100%-iga idag så kanske man lämnar ett minimalt eget avtryck… men bidrar inte heller till utvecklingen för fler. Eller?
#2 Begagnade leksaker och annat är överlägset.
Nu vet visserligen vi föräldrar att de härliga leksaker som våra föräldrar sparat åt oss och som vi låter våra barn ärva inte alltid är bra, och vi behöver rensa. Giftmedvetenhet, regler och kontroller är högre idag och allt som funnits sedan då är inte bra för oss att ha kvar eller använda. Hos oss finns enorma mängder lego (från Henkes barndom), Brio-järnväg och andra träleksaker (från oss båda) – älskade och uppskattade av oss och våra barn – och vi fyndar gärna saker på skolans årliga loppis och i Köp- och säljgrupper. Men en reflektion är att de har ändrat karaktär, annonserna i grupperna. Häromdagen stod i en lokal grupp en helt normal, gammal annons om en urvuxen leksak att den var för någon ”som bryr sig om hållbarhet och cirkulär ekonomi”. For realz? Det är här vi hamnat nu va? Att allt är ställningstaganden, och allt ska visa hur bra vi är? Sätta etiketter? Jag orkar inte. Hade kanske köpt leksaken om det inte var för det där. Jag bryr mig och begagnat is da shit (välkommen att när som helst ge mina barn använda saker när de fyller år!), men jag får allergi av det där.
#3 Flyg och resande
Åh, var ska jag ens börja? När det nu så omtalade instagramkontot Aningslösa Influencers (som jagar stora instagramprofilers koldioxidutsläpp från flyg) kom blev jag först provocerat irriterad. Personangrepp och flygskam – inte direkt mina favoritområden. Sen gick det över, och jag tänkte att… kanske hjälper det? Kanske får det någon att tänka till? Jag fick inte därför (men kanske inte helt frånkopplat heller) tummen ur till att formulera den klimatpolicy jag ändå haft latent i bakhuvudet i ett år eller så. Sen slog det över. Den typen av flygskam och ”lyfta frågan” KAN vara bra och påverka – det tvivlar jag inte på och det är bra. Men vet ni? Jag tror det för ännu fler blir för mycket. Så mycket så att man slår av helt. Blir mindre mottaglig även för resonemang på mer rimlig nivå. Och då – då har den typen av påverkan gått plus minus noll. Det enda det bidragit till är en jäkla mycket otrevligare värld på vägen mot det vi alla vill ha, vare sig vi tror på flygstopp och individuella val till 100% eller på eget agerande i kombination med ekonomiska och politiska styrmedel. För vi vill nog alla ha en välmående planet, även om vi tror på olika vägar dit.
Kanske är detta också varför politikerna fokuserar på insatser som gör mest på helheten, och knappt ser åt individers flygande – även om vissa är ”klart över kvot”? Jag tycker också att inlägget som Jennifer Sandströms bror Jesper skrivit på hennes blogg; Måste man ha klimatångest? är superintressant. Läs!
Hur tänker jag? Jag följer min klimatpolicy. Jag tänker till. Jag gör förändringar, men jag släpper också på ångest och måsten ibland. Och många konton har jag aktivt valt att avfölja eller dolt i mina flöden, för det påverkar mig inte positivt eller ger effekt – utan bara ångest. Där har jag hamnat. Det var en befrielse, faktiskt, när jag började göra det.
Nu ska jag förresten gå in i min klimatpolicy och länka till några andra resebloggare som tänkt till och formulerat tankar. Gör vi alla samma sak? Kanske, men är inte det härligt då – det är ju om rätt håll och motsats till aningslöst, vad än bakgrunden till behovet att skriva ner våra ställningstaganden är. Slå inte ner på ursprunget – hylla effekten.