Häromdagen fick ni höra om några resor jag drömmer om 2020 och kanske till och med hoppas på i år. Drömresorna i stort, bortom 2020 är ju desto fler – har du inte tidigare hittat dit så kan jag hänvisa till min kategori om Bucket list. Det finns ju fler än en lista för resedrömmar, om man säger så.
Det finns ju dock också den totala motsatsen – resor jag inte drömmer om. Sådana som någon kanske berättar om eller frågar om i något av alla reseforum jag hänger och som direkt får mig att känna tack men nej tack. Jag säger inte att jag aldrig kommer att drömma om dem, eller att jag aldrig kommer att ändra mig och faktiskt tänka om – mycket i en sådan här lista handlar ju om en ögonblicksbild utifrån förutsättningar och annat, och kanske är någon punkt faktiskt något jag kommer att uppleva någon gång? Lätt kunna försvara och tycka mycket om? Jo. Detta är kanske ett inlägg med direkt reservation, med andra ord. Varning, disclaimer!
Resor jag inte alls drömmer om att göra;
Resor till sol- och baddestination när det inte är säsong
- ”Vilket resmål vid Medelhavet är varmt i april?”
- ”Går det att ligga hela dagar vid stranden på Kanarieöarna i januari?
- ”Idag är det faktiskt riktigt varmt, om vi ligger i lä i solen går det att ligga i bara linne!”
- ”Jo men det är ungefär som svensk sommar* där då; Perfekt!” (*14-23 grader)
Ni vet – den typen av frågor om den typen av ställen. Jag är en stark förespråkare av inställningen att väder är bara väder och att det är något värdsligt, och man kan ha tur och otur med vädret var och när man än är. Men att på riktigt utmana ödet och på en plats söka något som faktiskt inte finns på just den platsen där och då – det är i mina ögon totalt ovärdigt och något jag är så ointresserad av.
När jag pratar om detta så. handlar det mer om charterdestinationer än andra ställen. Och, de tilltalas jag inte så starkt av annars heller. För mig blir det att ta en destination som känns begränsat intressant och lägga på dåliga förutsättningar. Nej tack.
Med det sagt så skulle jag gärna åka till ställen som kanske lämpar sig allra bäst under mellan- eller högsäsong i lågsäsong obrydd av väder om platsen i sig har mer att ge. Ett schysst hotell i Port de Soller på Mallorca under vinterhalvåret, med fokus på mat, chill och vandring? Absolut! Men bespara mig ”en dunjacka på på kvällen” eller att ligga nedbäddad under dubbla handdukar vid en stor pool.
Valfritt större charter / All Inclusive-hotell
När jag ser en bild på ett flervåningshotell med en stor pool utanför, omgiven av oftast ingenting och så solstolar på rad så blir jag motsatsen till sugen. ”Är det här hotellet trevligt” frågar någon och får ofta positiva svar. Såklart, för stället i sig är säkert nice (”och har en barnklubb som är kanon!”), men inte någonstans i närheten av min dröm. Följs svaret upp med att ”det finns flera restauranger, både buffé- och tema, den italienska med pizza och pasta var toppen” så blir mitt sug ännu mindre. Det finns inget i det storskaliga som tilltalar mig. Inget. Dessutom får jag kli i kroppen bara av tanken på att solstolar förmodligen paxas direkt på morgonen eller överhuvudtaget att de kanske inte räcker till åt de som vill ligga på stolen. Och att det spendera hela dagar där. ”Det är inga problem, för min man är morgonpigg och lade handdukar varje morgon i samband med sin morgonjogg, så vi kunde anpassa oss”. Phew. Men ni tappade mig långt tidigare än det!
Att tälta mig fram genom en (förvisso) vacker värld
Jo men jag kan absolut tycka att det är charmigt med tält och att sova i tystnaden och ensamheten… men egentligen kanske mer i teorin än i praktiken. Och definitivt i lagom, det vill säga tämligen begränsad, utsträckning. Gärna vandrar jag långt och gärna befinner jag mig i otillgänglighet, eller allmänt reser med frihet på agendan – men tält natt efter natt efter natt? Nej, jag hoppar. Gör det ni, så tar jag plats på fjällstationen. Då får jag väl på köpet att slippa frystorkat? Bra.
En riktigt dyr spa-resa
Det är inte att jag inte gillar spa, för det gör jag. Tokhärligt och skönt är det utan tvekan. Men de där allra mest påkostade, med allra mest bara chilla – näe. Då tröttnar jag. Hur länge kan man ligga i en varm pool och tycka att det är skönt? Tveklöst att jag börjar bli uttråkad och vill att det ska hända något rätt snabbt. Kombinerat med något aktivt – träning, skidor eller golf kanske eller vad som – så älskar jag det. Som en härlig avslutning på något som gjort mig trött, och kanske kall. Men enbart en stor spaanläggning i sig själv och till de summor det ofta kostar? Nej, då finns det annat jag prioriterar högre.
Lovely – men inte hur länge som helst
Träningsresa på stort komplex
Den här får bli med en stark passus, känner jag när jag skriver det. För – nog skulle jag på många sätt tycka om att komma till ett riktigt träningsmecka. Ett schysst hotell med bra läge, där massor av pass och annat utrymme till träning ges. Men samtidigt – nej, jag vet inte. Ska jag åka på träningsresa (vilket jag väldigt gärna vill) så tilltalas jag betydligt mer av något mer småskaligt. Personligare. Kanske där fokus ligger minst lika mycket på upplevelse och miljö bortom hotellet än arrangerade träningspass.
Ni har väl inte missat vårt avsnitt om Att resa på träningsresa, där vi gästas av träningsprofilen Lovisa Lofsan Sandström. Vi djupdyker lite i fördelar och nackdelar med olika typer av träningsresor i det avsnittet så där kan ni höra mer om det – och mycket mer.
Vandring till en by på Mallorca. Min typ av reseträning. Vagabondform.
Finlandskryssning
Ja, jag vet. Helsingfors är superhärligt – det tycker jag, och känner att det var alldeles för länge sedan nu. Men just själva kryssningen drar inte. Inte för att jag inte tror att fartygen idag är trevligare än back in the days, och nog skulle barnen uppskatta… men nej. Jag tror vi lägger vår tid på annat, om inte någon vill överbevisa mig eller så.
Och well. Att kryssa vidare till Tallinn och dess kompisar i öst ligger inte heller högt på listan. Här kan ni förresten läsa om när jag var en trendig resenär innan öst ens var trendigt. Ungefär.
Men gärna mäktig kryssning på riktigt!
Kilimanjaro…
Åh. Denna punkt känns nästan provokativ att lägga på listan. Eller iallafall som ett svårt avslöjande. Jag älskar ju berg! Jag älskar utmaningar! Älskar mjölksyra i benen och dunkande hjärta – och jag älskar på flera sätt tanken på att resa till och bestiga Kilimanjaro. Men vet ni? Jag har så otroligt mycket respekt för detta, och en del av mig är inte säker på att målet skulle vara värt kämpandet. De historier jag hört från många – inte alla – som bestigit Kilimanjaro hamnar så långt bort ifrån rese- och upplevelsenjutning. Så långt så att jag inte vet om det är värt det, och kanske för att pirret i min kropp inte är tillräckligt högt när jag tänker på toppen. Jag tror att jag har många bergstoppar framför mig i livet och börjar gärna med Kebnekaise så snart som möjligt, men nej. Kilimanjaro är inte en aktiv dröm just nu.
Samtidigt finns det få saker jag imponeras så av och nästan känner sting av avund inför som andras Kilimanjaroprestationer och upplevelser.
Läste just att Dryden ska dit i höst. Ser fram emot läsningen!
USA
Ojojoj. Nu börjar det bli riktigt kaxigt, innehållet i denna lista. Såklart jag vill till USA! Rubriken ljuger. Men såhär; Det finns många ställen i USA jag inte har någon stark dragning till. Och jag har inte någon dragning att åka tillbaka och tillbaka och tillbaka. Förutom till New York då. Och Los Angeles, eller hela Kalifornien för den delen. Och Miami, och Florida – kanske Key West igen? Och nationalparkerna, alla de där i huvudsakligen väst. De drömmer jag om! Eller att bila genom hela USA, från kust till kust – eller åka tåg, som vår nyaste poddgäst Per J Andersson pratar om i vårt avsnitt om att resa med tåg i hela världen (alltså, ni måste verkligen lyssna på det!). Jag får nog helt enkelt radera denna rubrik.
Men. Jag längtar inte starkt till USA, och inte till USA för att USA är USA. Och, ställs USA mot till exempel Asien så vet jag var jag står. Österut.
Det här vill jag att ni ska haka på. Berätta vart ni inte drömmer om att resa!
Update:
Denna vinkel gick i det närmaste viralt hos resebloggarna. Kolla gärna in vad de andra resenördarna är mindre sugna på;
Hos Resfredag kan du läsa om icke-pepp på festresor, dykning och extremskidåkning, Marias Memoarer är lite inne på samma tema och nämner också ett gäng storstäder, Come Fly With Me skulle inte hänga med mig på varken surfresa eller till Indien, Lifsresor är inte så sugen på shoppingresor (hear hear!) och har en lång radda annat som lockar mindre – men hennes egna resefavoriter utgör stommen i Lite mera Rosas lista. Kul med kontrasterna! Malin Lundsten vill inte resa på en ensam vandringsresa eller Dubai, Oh Darling liksom Discovering the Planet bjuder på rejält lång listor över resmål som inte lockar, Resa medvetet vill inte till icke-medvetna ställen (eller ”allas favorit” Thailand) och Rucksack har ungefär samma smak som jag kan jag konstatera. Freedomtravel skrev för en tid sedan ett inlägg med lite annan vinkel – om upplevelser snarare än resmål som inte lockar, och den vinkeln får jag kanske följa upp med vid något tillfälle.