Vad jag förstått så är det i princip bara i Sverige som välling är vedertaget, eller överhuvudtaget existerar. Jag har aldrig tänkt något annat än att välling är det som gäller för barn som sista mål och på natten. Det är väl ännu en av dessa iakttagelser jag gjort innan barn alls var aktuellt för mig, så jag har sett det och trott att det är det enda som gäller, utan att reflektera över det närmare.
När Stella skulle introduceras till smakisar blev gröt ett naturligt val som sista mål, och på detta har hon visat sig kunna sova utan mat hela natten. Hon älskar sin gröt, och äter alltid mellan 1-1½ portion på kvällen. Men nu när hon är lite större har jag börjat fundera på det här med välling. Jag har tänkt att det väl är det som är ännu bättre, och framför allt smidigare, och att det ger en naturligt lugn avslutning på dagen, då barnet kan varva ned lite med flaskan. Så jag testade att ge henne välling, men det har inte varit någon hit alls. Hon ratar vällingen på samma sätt som hon alltid ratat ersättning (pumpat är det som gäller). Jag pratade lite med vår BVC-sköterska om det här, och hon är inte alls något välling-fan. Hon tycker inte att det behövs då barnet tycker om gröt, och att det är bara i Sverige man äter det och att det inte finns något behov av det, särskilt inte när man fortfarande ammar.
Visst är välling bra, och jag är ingen motståndare till det alls – snarare tvärtom, men när vi nu har en dotter som gillar gröt, glatt dricker massor av vatten och gillar sin morgon-amning, så funderar jag över behovet med det, och om det överhuvudtaget finns någon poäng med att kämpa för att "lära" henne dricka välling.
Jag tänker att ett barn som är ca 1 år äter en ganska "normal" frukost i hyfsat "normal" tid. Så fram tills dess borde vällingen ’behövas" precis när barnet vaknar. Men om man ammar så är ju det ett tidigt första mål, och sedan kan man ge lite gröt eller annat till frukost en eller ett par timmar senare. På kvällen har man gröten som sista mål. Dvs, välling borde inte behövas alls om man kan tänka sig att morgonamma till runt året. Och det kan jag, om Stella vill. Likaså kan det ju aldrig bli aktuellt att gå upp på natten och göra gröt, som det kan bli tal om med välling.
Så… Borde jag (/vi) bara ge upp välling-övandet, och se fördelarna med ett barn som nöjd får i sig det den ska ändå? Att det är lite stökigare att ge gröt som sista mål tycker jag inte att är något riktigt argument, jag menar… så jobbigt är det ju inte att ge det. Det känns lite ego att jobba på det enbart för förälderns ’bekvämlighet’. Och barnet behöver ju ändå tvättas lite innan läggdags….
Näe, som det känns nu så är det nog bara onödigt och i Stellas värld onaturligt att tjata på om välling. Hon gillar ju gröten och då är det kanske lika bra att se fördelarna med det?