Man bör ju skriva sina egna inlägg när man bloggar. Men än en gång så sätter Sanna Lundell så bra ord på hur det känns.
När Stella är borta så brukar jag ju berätta att jag inte alls sover bra och djupt som jag borde, utan bara sämre, och att jag längtar så efter henne. Sen kommer hon hem och jag är glad att hon är hemma men är samtidigt helt slut, och orkar knappt vara med henne på det sätt jag både vill och bör när hon varit borta.
Det är ju för att jag känner mig halv när hon inte är där. Och just detta är det Sanna Lundell skriver om i detta inlägg. Läs!