Det här, det är ett trött öga. Ser ni hur ögonlocket hänger och hur mörkret lägger sig över stora sjok under det? Så såg mitt öga ut igår eftermiddag, då helgens trötthet kom ikapp mig där jag satt på jobbet och kämpade tappert.
Så när jag imorse skulle få en hemmamorgon med Stella då H behövde vara borta i några timmar, tänkte jag gladeligen att jag skulle utnyttja min möjlighet till en liten sovmorgon. 45 minuter är inte illa liksom. Vår morgonrutin är att den som jobbar (numera jag) går upp och ger Stella som alltid vaknar runt 7 morgonvälling. Duschar, fixar medans hon dricker välling i sin säng. Väcker den andra en stund innan man ska dra så denne hinner duscha utan Stellas sällskap – det tar låååång tid. Så nu var det H’s morgon, och jag tänkte njuta!
Därför satte jag i en öronpropp när H gick upp, för att somna om ordentligt. Någon gång vaknade jag till och tänkte att hon lät lite väl gnällig (hon brukar låta med mest glatt på morgonen – även om gnäll kan förekomma om hon inte får som hon vill). Men H fick hållas, jag skulle ju njuuuta.
Men helt plötsligt konstaterade jag att hon verkligen inte lät glad. Och när jag kollade på klockan var den 08.15. H hade inte sagt till när han drog, han hade tänkt att jag nog fattade det och inte visste han att jag proppat igen örat (fast det gör jag alltid när jag får sovmorgon). Så Stella kan ha gnällt och smågråtit i en timme i sin säng, medan jag småsov!
Hua, dåliga morsa!!!
Men kolla in mitt öga. Vad mycket piggare det blev! 🙂
