En blogg jag följer sedan en tid är En pappas dagbok på Bloggfamiljen. Det är Hanna Grafs man Peter som bloggar om ditt och datt, såklart med mycket fokus på föräldraskapet.
Han skriver riktigt bra, och är väldigt insiktsfull. Jag gillar!
Idag skrev han om hur tiden inte riktigt räcker till, åter igen tankar som jag håller med till fullo om.
Att få tiden att räcka till är ett omöjligt pussel.
Mitt eget facit, eller livsfilosofi om man så vill är balans och prioriteringar. Allt blir så mycket lättare och mindre fyllt av samvetskval om man inser att man inte kan vara allt, utan gör medvetna val utifrån sin egen situation och övertygelse.
Och ja, jag blir provocerad så fort jag läser bloggkommentarer undertecknad ”5-barnsmamma som alltid har tid för mina barn” (ja, det händer, läs Alex Schulman t.ex).
För att lyckas med det måste man ju släppa allt annat!
Så då läser jag mellan raderna ”…och har inte köpt ett eget plagg till mig själv på fyra år men det gör ju inte för i mina barns ögon är jag ju tilltalande oavsett, äter hellre blodpudding varje dag så mina barn kan få äta Ekologisk mat (som jag själv odlar på min kolonilott, skulle väl aldrig använda halvfabrikat), har inte tränat något jag tycker är roligt på 8 år men vad gör väl det för att lyfta barn och dra barnvagnar är ju träning nog hahahahaha, och samliv med min man är inte så viktigt för vi hinner ju prata och umgås när vi alla i familjen äter kvällsmat tillsammans (för Akta spill inte mjölk nu, Håll i skeden ordentligt och Slå inte gaffeln i huvudet på storebror är ju också en typ av kommunikation), och sen att VAB-a var och varannan dag, det spelar ju inte så stor roll och det gör jag så gärna för mitt jobb är ju ändå inte roligt utan bara ett nödvändigt ont för att tjäna pengar så jag kan göra saker med mina barn på fritiden” osvosvosv.
Osjälviskt? Hm.
Balans, prioriteringar. Medvetna val. Min övertygelse.