Igår eftermiddag var första gången Stella inte ville gå till dagis. Och väl där visade hon tydligt att hon inte ville vara kvar, genom att smågråta en stund innan redan, och klamra sig fast vid mitt ben när vi gick in för att hämta M.
Så idag trodde jag att det skulle vara en lite tuffare dag för Stella, efter 1,5 dag hemma med sin mamma.
Tydligen hade jag lite väl höga tankar om mig själv. Snarare var det just tvärtom. Efter de dagarna fattade hon hur skoj det är på dagis snarare. 🙂
Överlägset bästa dagen enligt fröknarna, med inte en sur min på hela dagen. En dagistjej ut i fingerspetsarna, 8-16 inga problem. Och ingen är gladare än jag över att petas ned från topplaceringen.