Imorse fick Stella åka pulka till dagis. Hon vrålade och vägrade och ville bli buren.
Vid 19 verkade Stella stentrött (och jag ville se Kalla ta OS-guld ostört) så det blev sängen. Det verkade toppen… tills just efter vällingen då hon studsade upp med ett leende. Jag gav mig på ganska så snabbt, ville inte missa skidorna.
Nu, klockan 8, går Stella omkring och släpar sin pulka runt hela lägenheten, sitter i den, myser, vägrar släppa den (så ännu går det inte så bra med läggningen med andra ord). Och inte bara det, utan dessutom har hon varit ute i hallen och tagit fram sina stora vinterkängor och satt på sig. På rätt fot och allt. Ganska gullig kombo med pyjamas. Kommer in med pulkan och säger Hejjjdå!!! Går ut igen. Kommer tillbaka och säger Hejjjdååå och gör slängpussar. Dragandes på pulkan. Nöjd.
Hon är så vansinnigt söt den där lilla fröken tvärtemot så det tar emot att gå och övertala henne om läggning… Men nu finns det ingen återvändo, även om jag misstänker att hon den närmaste halvtimmen kommer visa en mindre smickrande sida av sig själv…