Många säger till mig att jag kan tro nu att jag kan uppfostra Stella helt jämställt, i princip könslöst, men bara hon blir något år äldre så kommer hon säkert ändå välja gulligull och Hello Kitty, och leka med dockor och annat traditionellt tjejigt.
Säkert är det så. Och givetvis kommer jag inte neka varken det ena eller det andra, om det är det hon då vill.
Men jag tror inte att det kommer att bero på att hon när hon är 4 själv kommer på att hon gillar just dessa prylar, och att anledningen till det ligger i det genetiska. Jag kan ju redan nu se precis HUR tydligt som helst hur hon behandlas av de allra flesta. Jag tror att det är just detta som kommer att lägga grunden för hennes värderingar om vad som är fint och fult, roligt och inte, när hon är några år äldre.
Jag tycker mig se att vuxna (och äldre barn inte minst) uppmärksammar fina saker och visar de små tjejerna. Visar gulliga små My Little Pony-hästar, visar i detalj hur man leker med dockor och gärna ägnar mycket tid åt just denna lek med tjejerna, visar fina blommor och fokuserar på mjuka värden. Betydligt färre visar traktorerna och bilarna i detalj och leker massor med dessa, leker fysiskt med klättring och brottning och småbråkar, eller spelar tuffa innebandymatcher – eller vad man nu gör med småkillar.
Visst händer det, missa inte min generalisering nu – både och visas och leks med, men just vart fokus ligger väldigt ofta.
Med gulliga katter som tryck kan ett ”Har du en katt på tröjan, tycker du om katter?” vara betydligt mer givande än ”Vilken fin tröja, en så gullig liten katt!”. Så små saker, som givetvis känns som petitesser i situationen men i det långa loppet i min övertygelse garanterat kan påverka i vilket håll våra små utvecklas, och vad de själva fokuserar på.
Det finns mycket att säga om detta, och nu ska jag inte raljera så länge eller redogöra för allt jag funderar på, i detta inlägg här och nu. Jag vill bara göra en liten notering i detta, nu när jag har en <2-åring och egentligen inte alls sett något som tyder på tjejigare eller grabbigare stil hos henne gällande varken kläder eller lek what so ever. Däremot har jag uppmärksammat att hon leker mest med det någon lärt henne att leka med. Hon kommer inte helt underfund med det själv, hon är inte den ordentligt kreativa typen vad gäller det. Så då är det banne mig vårt ansvar att erbjuda henne alla typer av leksaker, ”tjejiga” såväl som ”grabbiga” och att verkligen LÄRA henne att leka med båda. Först då kan vi anse oss ha gett henne den verkliga valfriheten, i längden.
Vad valet sedan faller på är anser jag helt ointressant. Däremot är jag helt övertygad om att hon som treåring kommer att uppvisa betydligt mer dragning åt något håll vad gäller både kläder och prylar. Och då är jag rätt övertygad om att det INTE kommer att handla om biologi.
Målet? Inte att nå ett könsneutralt samhälle. Ett jämlikt, javisst, men det sitter inte i att radera olikheterna mellan könen. Men däremot att vidga vyerna för våra barn och att inte tvinga in dem i förutbestämda fack. Det är målet.