Det här känns heeelt crazy. Men igår var Stellas faster med familj på besök, och faster berättade att hon skulle till föräldrarna i Småland hela veckan – dvs Stellas farföräldrar – och sa i förbifarten att ”Stella kanske vill följa med”. Vi frågade Stella senare i lugn och ro, och det ville hon. Solklart.
Jag ska åka själv med M och G (lilla kusin), mässade hon. Jag ska åka bort UTAN mamma och pappa. Jahaja.
Så så får det bli. Igår packade vi väskan för bortavistelse från måndag till fredag, och oj vad konstigt det känns. Och så tomt det ska bli. Rekordlänge! Jag kommer sakna henne massor! Men också kanske hinna andas lite, mer än vad som hunnits med här hemma sedan Max kom.
Imorse satt vi och pratade och jag sa ”Men Stella ååååh vad jag kommer längta efter dig”. ”Ja,” svarade Stella och lade blixtsnabbt till: ”Men mamma, jag kan ju inte vaja hemma hela tiden!”.
🙂
Så här hemma har det varit puss- och kramkalas hela morgonen, och nu har jag nyss vinkat av min lilla tjej. Som ju inte är så liten, eftersom hon själv kan bestämma att hon ska vara borta i många dagar.
