Utopin?
Som rubriken lyder, visst är det något vi alla strävar efter. Men hur sjutton gör man?
Något som slagit mig i många mammadiskussioner på senare tid är att det verkar finnas lika många sätt som det finns par. Alla har sina egna sätt att nå en trivsam tillvaro med så få tjafs och missförstånd som möjligt.
Några gemensamma nämnare som krypit fram är att förstå vad den andre prioriterar mest, och anstränga sig extra för det. Det är just dessa saker det är värt att anstränga sig lite mer än man orkar/hinner för. Man kan inte välja både och som par (med barn framför allt), för då äts man upp. Så är det bara.
Jag fick lite en aha-upplevelse och tänkte på hur det är här hemma – men också att vi nog faktiskt nått dit någongång, någonstans på vägen. Dit, där vi fått grepp om vilka prioriteringar som gäller mest här hemma.
Ingen av oss vill ha jättestökigt, men för H är diskbänken jätteviktig, där ska det vara rent. Så jag försöker tänka på det, och prioritera det. Ibland på bekostnad av annat, absolut. Att bädda ihop sängarna varje morgon är ett annat måste. Själv blir jag galen av överfull tvättkorg. Fler sådana här exempel finns, men jag tror att vi hyfsat lärt oss vad vi bör prioritera både för oss själva och den andra. Det kanske är det som det innebär att växa ihop? Och fixar vi dessa saker 9 gånger av 10 så blir inte heller den tionde gången någon stor grej, för då förstår vi att något verkligen kommit emellan.
Men halleluja att vi har städning varje vecka, säger jag dock, för plockat har vi hyfsat i princip jämt (och om inte annat blir det det kvällen innan städ) och börjar det dammas är det aldrig mer än ett par dagar kvar till städning. Lyxigt, ja, men för oss mer värt än all parterapi i världen. Denna sparar vi ju in på, är ett annat sätt att se det. 😉 För just den regelbundna stähjälpen (halleluja för RUT) gör också att vi aldrig behöver bli irriterade över smuts. Det är sällan jättesmutsigt och det är snabbt övergående i sånt fall. Såklart ett privilegium att kunna ha städning hemma, och jag har vett att uppskatta det.
Och inte att glömma, det gör också att vi båda kan jobba heltid som vi vill. Och ha tid för våra barn. Jag köper gärna hjälp om det ger mig möjilghet att umgås med mina barn när jag är ledig.
Jag tror också att det ofta är en själv som lägger krokben för möjligheten till en känsla av balans. Genom våra egna tankar och föreställningar om hur saker ska vara. Det här är nog det allra svåraste, för att sänka sin egen ambitionsnivå är galet svårt, så nära omöjligt det går. Och att behöva göra det för att man faktiskt inte hinner eller orkar, det är tufft. För fortsätter man lägga ner lika mycket tid och energi på exempelvis städning (eller jobb för den delen) som man gjorde innan barn, så går det såklart ut över annat. Som att vila.
Och orkar man inte blir man än mer lättretlig. Man borde vila, man behöver vila när man kan, men det går inte för att man inte kan slappna av gällande hemmasysslorna. Snacka om att vara fast i ett moment 22!
Ja, någon enkel lösning finns inte. Jag tror dock man kommer långt genom att jobba med sina egna föreställningar och måsten, på att göra saker för den andre på bekostnad av ”sitt eget” bara om man vet att den andre verkligen uppskattar det (snarare än att ”jobba” i det tysta och förvänta sig stående ovationer – som ofta uteblir). Sen gillar jag inte att snacka ”ge och ta”, utan balans måste ju snarare vara ”ge och få”. Vilostunder, sovmorgnar, utekvällar, träningstid. Pussar.
För att nå balans tror jag också mycket på aktiva val att vara där man är just för tillfället. Välj bort tvätten en stund för att vara närvarande i lekrummet ett tag. Gunga i parken och strunta i rabatterna ett tag. Då finns det också möjlighet att senare göra ett aktivt val att sätta barnet framför TV-n och prioritera diskplockningen utan dåligt samvete.
Nej, ett facit går det inte att sitta på och absolut inte jag heller. Däremot vet jag vad min mormor sa till min mamma när jag och min bror kom. ”Städa inte för mycket. Var med barnen. Den tiden kommer aldrig igen”.
Klok tant.
Har ni några tips, vad gör ni för att nå så mycket balans som möjligt?