Idag gjorde vi åter en monsteretapp. Det var inget vi planerade, men när man har flow så kör man, så är det. Och nu efter Queenstown är näsyta riktiga mål Christchurch, så minst en natt på vägen hade vi räknat med. Men vi passerade alla ställen vi tänkt kunna stanna på med antingen nöjda eller sovande barn, så det var lika bra att ösa på, på de riktigt bra vägarna.
Det var dock galet öde vägar. Nästa möjliga lunchställe stannar vi på, sa vi kvart i 12 för att undvika matkoma. 55 minuter senare kom det – i Omarama. Hoppsan. Som ovan såg det ut konstant, och ja vi blev lite stressade (fast var ju redo att stanna och laga mat på rastplats i värsta fall).
Men i Omarama fanns flera ställen att välja på, så vi tog en vingårdslunch på fina Lady Bird Hill. Minus vin dock, även om man alltid kan köra provningar när man än kommer. Det får bli en gång när vi inte ska köra vidare.
Sen passerade vi flera fina vyer och sjöar med häftig färg. Det är speciella mineraler i vattnet från glaciärer som gör det. Coolt.
Här ser man Mount Cook i mitten. Dit åker vi inte, bortprioriterat.
Vi tänkte stanna vid vackra Lake Tekapo. Men då sov barnen, och med sovande barn finns det inte på världskartan att stanna när miljakt pågår.
Så därav landade vi i lilla Fairlie, och en riktigt mysig Top Ten-camping där.
Omgivningarna gulliga och landsortiga.
Vilket jag såg när jag tog en svettig springtur i runt hela byn. Det tog inte lång tid.
Denna lördag tänker vi på vännerna hemma som har storfest och cocktailblåsor på. Så med mina mjuka leggings och halvlortiga t-shirt på höjer jag mitt cola light-glas från soffan i husbilen och säger skål, ha så GRYMT kul och festa lite för mig med!