Imorse var det riktigt trist väder, grått och dimmigt och långt ifrån det ljuvliga vårvädret igår. Det märkte jag när jag och Stella tog en sväng till Västertorp och tillbaks. Sportlovsledigt på lekjympan, såklart. Det borde man ju ha tänkt på, så hade vi sluppit den lilla utflykten före 9 sådär på lördagsmorgonen. Jag har inte så mycket sportlov i systemet helt enkelt.
Det gråa vädret gjorde inte direkt att jag kände för det inplanerade långpasset. Men… lagom tills jag softat i soffan framför Vasaloppet en timme hade det spruckit upp totalt och jag började piggna till.
Jag hade inte tid att fota egentligen men några ställen bara behövde illustrera långpasset i världens vackraste stad.
Riddarfjärden. Kan man någonsin trötta på det? Med andra ord tog jag en lite annan runda idag, hemifrån via Liljeholmsbron över Västerbron till Kungsholmen.
Där sprang jag Norr Mälarstrand mot city, vidare längs vattnet hela vägen fram till Kungsträdgården, där jag tog vägen över bron mot Gamla stan och Skeppsbron mot söder. På Söder höll jag längs kanten förbi Viking Line-terminalen mm, mot Danvikstull.
Ut vid Danvikstull och så längs vattnet hela södersidan till Skanstull, där jag tog norrut och sprang över söder till Bondegatan. Där besökte vi vänner och fick lunch (och låna dusch), trevligt!
Det gav den här rundan (som jag planerade igår kväll) med skillnaden att jag tog Östgötagatan upp och istället sprang några extra kvarter runt Nytorget för att komma upp i längden jag tänkt.
Längden blev exakt 13 km, och det kändes hur bra som helst! Benen var inte alls lika stumma som sist – mer vana redan? Och hastigheten låg på snittet 6:06 per km vilket är helbra på långpass för mig. Jag fick verkligen kämpa för att ta det lugnt men å andra sidan var jag knappt flåsig alls när jag kom i mål utan kunde lätt ha sprungit ett par kilometer till. Nästa vecka ökar jag längden!
Känslan var så bra, jag njöt verkligen av rundan – i solgass och helt utan vind. Kanske mycket just för att jag springer så pass långsamt, och låter det ta den tid det tar? Jag vet inte, men jag tror inte jag verkligen tyckt om löpning så mycket som just nu tidigare. Det är egentligen konstigt också för de där Thailands-kilona hänger envist kvar så jag borde känna mig tung, men jag gör inte det. Istället känner jag värsta boosten och är så galet nöjd över min kropp som är så stark och orkar så mycket! Hur den än ser ut liksom… Tacksam