En sån där morgon

Den här morgonen går inte till historien som världens bästa. Usch, tillåt mig kräkas lite för ovanlighetens skull. Max vaknade alldeles för tidigt, typ 6. Efter en orolig natt. Han åt inget till middag igår och ingen välling, vad är på g? Grät otröstligt just när vi skulle lägga oss gjorde han också, och fick somna hos oss. Något är det helt klart.

Efter att H varit uppe med honom arla morgon kom jag upp, till en då enormt gnällig liten kille. Eller inte gnällig ens, ledsen snarare. Det tog mig tio minuter att få på mig underkläder typ. Jag kan tycka att vi på ett sätt har kvalitetstid på morgnarna när han hänger på och svassar runt benen på mig, men konstant i famnen blir det lite begränsande. Och därmed stressigt. Sen kom Stella och jag hann knappt morgonmysa med henne – och när jag tog mig tiden blev Max ännu mer ledsen. Suck. Ibland är man otillräcklig.

Sen gick jag hemifrån tidigare än vanligt för att komma till jobbet senare. Vi pratar buss-dag. Hemifrån 07.10, genom dörrarna hos kunden typ 07.50. Jämfört med bilens lyxiga hemifrån 07.15, genom dörrarna 07.30.

Värdsligt.

Men idag kommer jag nog sakna mina barn lite.

På plussidan ligger att det är en krispig och fin dag, jag ska försöka ta mig ut och träna på lunchen och ikväll ska jag och barnen på middag hos en kompis och leka en massa.
Och att jag nu skrivit av mig en dålig morgon och kan lyfta blicken (vilket ju faktiskt går i bussen till skillnad mot bilen). Härliga bloggterapi 😉

20120307-072414.jpg

Första dagen utan frukostshake förresten, sedan jag började med den grymma frukostrutinen. Idag får det bli latte och macka från cafét.