Jag tänkte skriva ”Jag. Ger. Upp” som rubrik. Men det kommer jag inte göra, även om det känns som att jag borde göra det.
Det blev långpass idag. Vädret var så fint och det funkade bra tidsmässigt så det var lika bra.
15 km.
Inget fel på dagen, flåset eller inramningen.
Men benen. Herregud. Lite sura från skidåkningen igår kan jag ta, men det känns inte som att det var bara det. Det var liksom så galet tungt. Jag var stum redan efter typ 8 km. Efter 11 stannade jag och stretchade ur, och sista 5 kilometrarna var benen som stockar. Jag fattar inte alltså.
Som det kändes idag finns liksom inte en chans att springa 6 km till. Omöjligt!
Nästa långpass kör jag nog om två veckor och det är 18-20 km. Det ska bli väldigt intressant. Och förmodligen för jävligt.