Det känns helt avlägset att jag hyfsat nyligen skrev om Max 18 månader, och då skrev ut att han kunde rätt få ord (även om jag i efterhand slogs av hur många jag glömde av att han också säger konstant).
Idag blir han 19 månader, och igår kväll sa han sin första klockrena tvåordsmening.
MEEE TÅÅÅTA!
Mer tårta, alltså.
Vi satt och åt mat, han åt glatt, men sen började han fråga efter tårta. Som vi alltså åt i fredags när H fyllde år. Tåta? Tååta! Tåta! Det var lite kul, så jag frågade lite om det, och då sa han klockrent ”Meee tåta!”. Sen slutade han inte vråla Meee Tåta! på typ en halvtimme. Haha. Jag försökte styra om till ”mera lax” men utan resultat. Inte heller ”tårta slut” hade han någon lust att säga, trots att just Slut är ett av favoritorden (Tut! Tuta! = Slut! Sluta!). Han verkligen tog sats mellan orden för att få ihop de två. Hur gulligt som helst! Ja, trots vrålen.
Och imorse följde han upp med ”eeejåå mamma” (hejdå mamma). Så duktig!
Och orden? Var ska jag börja. Pippi (fågel/långstrump), bobubbe (jordgubbe), tatto (traktor), aaabiiil (lastbil), dadis (dagis), namnen på fröknarna – Anna, Tetti, taxi (ja, taxi 🙂 ), lass (lax), patta (pasta), tut (slut), tuta (sluta), ooom (tom) – nej, ingen mening med att skriva för numera härmar han precis allt och nya ord sätter sig varenda dag.
Små sweethearts, trött mamma, tidig morgon