Mina Tjejmil genom tidigerna alltså. Det är ju lite roligt att man kan gå tillbaks och titta tidigare resultat. Jag kan konstatera att jag legat runt 52 ganska många gånger. Bekvämlighetszon bara för det? Knappast.
Och det är lite roligt också utifrån att jag ofta nu får kommentarer om att jag tränar mycket. För grejen är att jag inte tränar mer nu än tidigare. Snarare mindre än någonsin tidigare i livet, egentligen- eftersom jag tidigare hållt på med lagidrotter och det på inte högsta nivå men tillräcklig hög för att antalet träningstillfällen varit många och långa. Nu med barn och aningen mer tidspress är det svårare att få tiden att räcka till, och jag har fått sänka ambitionen.
Däremot skriver jag mer om träning nu, främst då för att jag fått upp ögonen för ny typ av träning och samtidigt läser mycket om det. Det är nytt och intressant för mig och blir därför också något jag skriver om. Kanske handlar det lite om hela hälsotrenden (inte heller något nytt för mig egentligen som kämpat med min vikt hela livet – jag har ingen naturlig superförbränning, så är det bara). Och lite om att jag ändå vill ha effektivare träning, och där kommer ju aspekten med barn och tid till träning in i bilden. Sedan är det ändå nytt med att köra fler lopp, andra lopp, längre lopp osv. Det började för första gången med Vårruset 2005 och sedan dess har Tjejmilen blivit stående – men nu alltså med lite andra inslag – Göteborgsvarvet bakom mig, Tjejvasan framför mig.
Mina Tjejmilen-resultat då, för att återgå till ursprungstanken med inlägget:
2005 – Placering 876 – Tid 51:31
2006 – Placering 854 – Tid 52:05
2007 – Placering 866 – Tid 51:37
2008 – Placering ? – Tid 63 min (Stella var 6 veckor gammal och jag hade egentligen inte börjat träna igen)
2009 – Placering 4385 – Tid 58:03 (intressant år, med sjukdom inpå loppet och dålig träning under sommaren – så på ett sätt kanske största prestationen för en tävlingsmänniska som mig – läs här)
2010 – Avstod, gravid i 5e månaden
2011 – Placering 2633 – Tid 54:38 (Max 8 mån gammal (född vid nyår), gjorde första löppasset först 8 maj pga omoget knip före det)
2012 – Placering 2881 – Tid 51:50
Med det kan man kanske konstatera att det jag gjort nu är att kommit tillbaka i före-graviditetsform vad gäller kondition/styrka. Och det är ju inte fel!
Skulle bara några kilon lämna min kropp och jag skulle fortsätta träna liknande så skulle jag kanske kunna gå ner lite i tid på ett millopp. Kanske sub50. Men jag känner inte att det är något mål jag verkligen har ett behov utav, något det är värt att sikta på för mig. Jag vill träna för välmående och styrka, för hälsa och välmående inifrån och ut, för att orka med livet och mina barn och för att ha roligt. För att jag mår så jäkla bra utav det.
Och vidare vill jag göra det på ett sätt som gör att jag känner balans även på hemmaplan. Jag vill inte offra tid från familjen. Det jag får till nu funkar, och det räcker för mig. Det får göra det.
Ett lunchpass, en kvällsträning på min egenkväll i veckan, en träning efter barnen somnat och ett tillfälle på helgen – ungefär så. Det går att få ihop och går inte ut över alla andra.
Därför kommer jag inte köra någon riktad träning nu framöver. Jag kommer underhålla löpningen för att köra Lidingöloppet 10 km om en knapp månad. Kanske snarare kort intervallträning på löpband ihop med övriga pass, blandat med mysjogg i krispig höstluft. Jag kommer köra på med innebandyn som inte bara är det roligaste jag vet i träningsväg utan också ligger helt perfekt i tid med start kl 20 så jag hinner vara med barnen innan och t.o.m lägga dem. Utöver det – styrka. Funktionell styrka, tung styrka, och tuffa effektiva pass med styrka-kondition blandat. Kanske med lite längdskidåkningsmuskler i bakhuvudet… Och så något pass på SATS då och då för att det är kul – och aldrig fel med variation.
Behöver man verkligen mål när man tränar för att må bra, och när man inte någonsin tänker tanken att inte träna bara för att man inte har en morot?