Vi inledde vår dag i Aspuddsparken. Tyvärr regnade det järnet just när vi skulle gå, så skön långpromenad byttes mot bil istället (jag gjorde som de andra, trots att både jag och barnen var rustade enligt vädret, men men).
Fast nu var ju ändå målet det viktiga idag!
Vi var ett gäng av kvartersmammorna som kommit överrens om att hänga i Aspuddsparken idag, och en av dem fixade egen ponnyridning. Det blev totalt 10 barn som fick rida ett varv var, för totalt 300:-. Verkligen perfekt!
Vi gjorde samma sak på planeringsdagen förra året och då vräkte regnet ned och våra barn som då var året yngre var rätt jobbiga att rodda med. Så med det kan man ju konstatera att det är enorm skillnad nu! Inte bara för att regnet aldrig vidtog utan höll sig undan, utan för att 4-åringar är enkla och 1,5-åringar nöjda av stimulansen. Gulliga barn kollade djur och väntade sedan koncentrerat på att hästen skulle komma.
Och så kom den då, hästen, till allas lycka. Den inledde med att bajsa ett stort lass just bredvid rampen och det var ju oerhört roligt tyckte alla. Inklusive de minsta… ”Äääst Baaaajs!” sa Max ett hundratal gånger resten av dagen.
Men ridningen var det ju. Stella älskar det. Hon ser så glad och stolt ut när hon sitter uppe på hästryggen! Superkul!
Max vill också rida. Ja han sa faktiskt det, det är så häftigt nu när också han kan göra sig förstådd! Och upp på hästen hoppade han glatt, och sen satt han koncentrerat med små leenden på hästryggen. Höll hårt i handtagen. Stora lilla killen! Inte illa att rida för första gången vid 20 månaders ålder, inte minst med så ointresserade föräldrar.
Klappa och kolla djur var det ju också, och picknick hade vi såklart. Jag gjorde det lätt för mig och köpte färdiga plättar. De uppskattas av mina barn så det duger bra ibland tycker jag.
Och apropå att de är större så är saker som är lättare att de faktiskt hjälper varandra, och att Stella kan leka hyfsat själv – man behöver inte ha full koll precis hela tiden. Och humöret är oftast mest bara bra (förutom att hon kan låta lite väl sur på tilltal ibland, märker det runt om oss också – en åldersgrej??)
Det var en skön förmiddag, och skönt var också att Max somnade först hemma så det blev en timme till att fixa lite hemmalogistk. Perfekt planeringsdag!
Nu har jag även fått in det här inlägget i ett par minuter och fått upp mailen – fast med det har barnen tröttnat så att svara på mail kan jag glömma. Dags att gå ut för att inte lida uttråkighetsdöden verkar det som. 😉