Manchester och sol!

Vi var kanske inte uppe med tuppen imorse (som hos oss heter Max) men i backen var vi redan före 9. Romme Alpin alltså. Så otroligt bra numera, 28 nedfarter liksom!

Det var några minusgrader i luften, alldeles lagom, och nypistat och hårt i backen. Alltså denna manchester – hur fantastisk?!

20121227-202925.jpg

 

Eftersom vi var där redan klockan 9 hade solen inte ens gått upp över berget än. Lagom tills vi kom upp på toppen första gången så började solen smyga sig upp på himlen. Det var så otroligt, fantastiskt fin. En magisk vintermorgon!

20121227-202936.jpg

Och ni ser manchestern även här va?

Anledningen att vi var där vid öppning (även om vi brukar sikta på det när vi ska åka själva utan barn) var att min/vår privatlektion började då. Jag brukar konstant be Henke (och andra duktiga åkare vi åker med ibland) att ge mig tips, men helt lätt med ett otränat öga är det kanske inte, hur bra man än är att åka själv. Så jag tränar på med carving-tekniken och vill verkligen bli bättre. Så när jag fyllde förra året så fick jag privatlektioner med skidinstruktör av Henke – grym present. För bara ett par hundra extra kunde han också haka på och få lite tips.

Och OJ vad bra det var!

I två timmar åkte vi med skidläraren som tränade mig rejält. Jag har (tydligen) en förmåga att gå på skär mest med ytterskidan och lägga mesta tyngden där – och mest använda innerskidan som stöd. Det ger dels lite sämre balans, dels en vridning i höften som inte är helt bra vad gäller kontroll och fart. Så jag fick träna på att verkligen gå på skär med båda skidorna – även innerskida alltså – och att använda båda benen mer, helt parallellt (med parallella knän och raka höfter). Svårt att förklara – men oerhört bra tips för mig (som lärt mig lite fel när jag återgick från snowboard till skidor för typ 8 år sen och då gjorde debut på carvingskidor) och något att nöta på för att hitta ännu mer stabilitet och sköna carves.

Dels är Henke lite sjuk ännu, och dels så behövde vi ej liftkort när vi åkte med instruktören – så vi köpte inget liftkort för resten av dagen utan utnyttjade bara några klipp på vårt 10-klippkort (bra att ha när man fokuserar på barn och bara tar 1-2 åk upp på toppen). Men oj vilken njutning det var. Backarna var fantastiska idag och så vackert som det var har jag inte sett på länge. Med all snön på träden, den galet blå himlen, den hårda snön och det fantastiska ljuset – alltså, sagolandskap, magiskt!

20121227-203201.jpgHenke som swooshar ner för backen behövde såklart inte så mycket tips, men  duktiga skidlärare kan ju tipsa även riktigt rutinerade åkare vad gäller smådetaljer.

Vi avslutade med en lunch (gulaschsoppa såklart) i toppstugan (som synes på bilden nere till höger och som är så fin!) och kom hem vid 1-snåret helt lyriska efter en fantastiskt bra förmiddag.

Jag följde upp det hela med att gå och lägga mig och vila – och så vaknade jag två timmar senare. Ooopsi. Det tar tydligen på krafterna med skidor på längden och bredden, och inte minst att sova i samma rum som Max om nätterna. Men oj vad skönt. Julledighet när den är som bäst.

Sen åkte vi hem till en kompis och drack kaffe och surrade och oj vad jag trivs här hemma vid sådana här tillfällen – folk som är lediga och mest glider omkring och ses rätt spontant sådär över en fika. Underbart. Fina Dalarna, fina Borlänge, fina Romme alpin och fina vänner!

Kvällen har avrundats med tacos (rejält gott med omväxling…) och ikväll hoppas jag lyckas somna före 12… vilket kan bli en extra utmaning efter den där nätta eftermiddagsluren. 🙂