Stella (4,5) och kusinerna (6-9) gick med mormor och morfar till Livrustkammaren idag. En riktig hit, tydligen! De var mäkta stolta över att ha varit med och huggit sten ur slottets murar, och vaktparaden som de tajmade in av en händelse var ytterst fascinerande vilket kamerarullen i Arvids telefon minst sagt vittnar om. Sen var de ju främst där för själva museet, och barnvisningen. Dagens schema – kanske specifikt för sportlovet just idag men som säkert går vid andra tillfällen också, såg ut såhär;
Kl 13 – Barnvisning ”På upptäcktsfärd i Livrustkammaren” Se spåren efter kungar i krig och kungar i fest med drottningar, prinsar och prinsessor
Kl 12-15 – Prova på att hugga sten! Hjälp till att renovera Slottet! Prova på att hugga sten! Stenhuggarhyttans yrkesmän hjälper barn att forma nya stenblock till Slottet med hammare och järn. Dina huggmärken sitter kvar i slottets murar i all framtid och du får diplom!
De såg äkta hästskinn från Karl XIIs häst, riddarrustningar och kulhål och blod och allt vad det var och ja – jag kan inte redogöra för allt det där men munnen gick i ett på dem för att berätta om allt de sett och inte minst hört berättas under visningen (som även de vuxna tyckte var intressant). För min del riktigt fascinerande det där också – Stella berättade det mesta som guiden sagt i minsta detalj och hade verkligen koll på händelser och så. Typ ”och så blev hästen skjuten först, och den trillade ner och doooog och sen sköt de den där kungen, men vet du kulan gick in genom rumpan och ut igen och så blev det ett hål på jackan och han ööööverlevde, och sen…”. Mormorn satt och gapade över detaljerna som hon lyssnat in och hade full koll på. Lite läskiga historier på ett sätt men barn tänker ju ändå inte riktigt så – det de lyssnade på idag och såg var sagor och äventyr i deras värld.
Så, även om jag inte var med idag så måste jag rekommendera Slottet och Livrustkammaren, för de med barn från den åldern då de kan stå stilla ett tag och lyssna på berättelser. (Tur att inte Max var med, med andra ord).