Ordet knärk kommer från Lofsans FB-grupp, där fröknäcket beskrevs vara så gott så det var beroendeframkallande. Passande ord då, känns det som.
Många är de som pratat om hur otroligt enkelt det är att göra sånt här (och liknande) fröknäcken. Det är ju bara det att det här med att orden ”enkelt” och ”bakning” ihop inte betyder samma sak för mig som för andra. Jag gillar verkligen inte att baka. Det är tråkigt och blir stökigt/mycket disk. Dålig kombination.
Men jag ger mig, det här VAR superenkelt. Och grymt gott (vilket jag redan visste iochförsig då jag brukar få leveranser av svärmor). Inte blev det mycket disk heller. En bunke bara, där allt blandades. På plåten bakplåtspapper, så inte ens den behövde diskas. Själva kavlandet satte jag Stella på, och det är ju beviset – kan en 4,5-åring fixa kavlingen så ÄR det enkelt. Perfekt, för det var där vid ”kavling” och ”plåt” ni som bloggat om detta tidigare tappade mig.
Till er som inte testat ännu – gör det nu då.
1) Blanda följande i en bunke:
2 dl dinkelmjöl
1 dl sesamfrön
1 dl solroskärnor
0,5 dl krossade linfrön
0,5 dl pumpakärnor
0,5 dl rapsolja
(jag hade i lite chiafrön också)
2) Häll på 2,5 dl kokhett/kokande vatten. Blanda snabbt!
3) Lägg smeten på ett bakplåtspapper (räcker nästan till två plåtar), lägg ett baklåtspapper över. Kavla.
4) Strö på flingsalt i önskad mängd (rekommenderar att banka in dem lite lätt iallafall)
5) In i ugnen, 150 grader, 1-1,5 timme beroende på ugn (1,20 i min)
Nästa gång ska jag ha i lite äggvita, borde inte det kunna bli bra – hålla ihop ännu bättre och bli mer protein? Någon som gör någon annan variant eller har förslag på ytterligare förbättringar? Snuskigt gott är ju detta, men lite väl mycket dinkelmjöl kanske? Lite fiberhusk istället möjligen? Många frågor. Gott knäcke. Riktigt knärk.
Ytterst bra VAB-aktivitet, när nu Stella är hemma sin sista vattkoppsdag hemma. Alla är torra och tydligt på väg tillbaka så imorgon är hon redo för förskolan igen.