En av mina övertygelser vad gäller min egen träning är att jag – och min motivation – mår bra av att säsongsvariera träningen. Till exempel att pausa lite med löpning under vintern för att bygga upp ett sug igen. Visst kan jag köra något löppass någon gång ibland för att jag vill det, men mestadels hänger jag på SATS vintertid. Toppat med lite innebandy och möjligen längdskidor. När sedan vårkänslorna kommer, backen är bar och det tredje klädlagret kan uteslutas så smyger jag igång löpningen igen.
Nu är en sån period. Eller rättare sagt så fick jag en kick därbak av Annika . Apropå inspiratörer… det är inte alltid de extremaste som inspirerar mest. För mig är det du som är som jag som inspirerar mest. Så idag tog jag helt enkelt med mig löparkläder istället för gymkläder och tog ett varv runt Årstaviken på lunchen. Det var inledningsvis oväntat lätt men efter en liten stund himla tungt. Förmodligen för att jag körde på mitt Årstavikstempo. Det innebär 42 minuter på 7,6 km årets första pass. Och det pass som kommer efter 5 månaders intensiv löpträning. Jag kommer aldrig fatta det där.
En skönjobbig tur var det iallafall och jag behövde luften i lungorna. Bigtime.
Om någon bryr sig så de kollar kilometertider så kan jag meddela att kortet ovan togs där under kilometer 4 och på kilometer 7 stannade jag vid sista gymmet och körde några hopp-chins på monkey baren (som i dagsläget känns som en omöjlighet att bemästra i augusti). Sen dog telefonen en bit före mål. Den har inte fattat att det är vår, till skillnad från mig.
Hur mycket löpning jag kommer köra i år är oklart, för jag har inget löp-mål. Och det känns för jäkla skönt! Efter alla år med vårrus, tjejmilar och midnattslopp osv osv osv. Fast, förmodligen kommer jag springa lika mycket ändå. För att det är vår-sommar-höst, och för att det är den skönaste och enklaste träningsform som finns.
Fast faktiskt så har jag tänkt haka på löparskolan Röhnisch Running School som Ida och Lovisa kör ihop med Röhnisch. Jag hoppas att sträckan det ska siktas mot blir längre än en mil (men på 6 veckor kanske man inte kan räkna med det?) för inför Tough Viking tänker jag mig att träna som inför en halvmara. De 17 kilometrarna som ska springas då mellan alla jobbiga hinder ska kännas som återhämtningssträckor, tänker jag mig. Så vill jag känna alltså.
Ni då? Kutar ni hela vintern eller är ni på gång att snöra på er skorna snart?