Jag vet, jag skriver om utmaningar ibland och jag är vanligtvis enormt bra att hålla dem vad det än är. Träning + promenader 5 dagar i veckan, kostscheman, Göteborgsvarvsprogram, squats till förbannelse – osv. Been there, done that. Utan minsta avsteg. Jag kan. Ibland får jag dock anstränga mig för att inte hoppa på allt. Det låter ju så kul och bra alltihop liksom, så ibland kan det vara bra att faktiskt verkligen tänka efter och lägga krut på rätt saker för MIG. Jag var inte med på Claras smarta hemmautmaning – för jag tränar ju sällan hemma, SATS i grannhuset funkar för mig. Plankutmaningen fick vara, för jag övertygades inte av nyttan med den. Ett antal pass per år eller till midsommar lockar inte heller, jag gillar veckotänket och framför allt vill jag välja kvalitet framför kvantitet. Senast var det bravalnyavanor som bygger på stor valfrihet och bara en del nya vanor och alternativ men ganska snabbt tappade jag bort mig själv där. Jag kände blogghets (att det blev tävling igen, läsmigläsmigläsmig, jag vill inte känna så) och själv har jag inte lust att vänja kroppen av vid saker som den är van vid och hanterar bra, och så kände jag att jag nog redan är hyfsat nära det stället dit man siktar på att komma. Det är ett suveränt upplägg av och med inspirerande och härliga tjejer men nej, inte för mig den här gången. Samma som fantastiska Röhnisch Running School, som jag inte ger mig in på för löpning ingår inte i mitt SMARTa mål hur grym jag än tycker att skolan än är och hur peppigt och härligt folk som än är med.
Behöver jag utmaningar då? Såklart! Jag behöver MINA utmaningar. De som får MIG till MINA mål.
De jobbar jag på nu. Med start idag kör jag en utmaning med Milla. En som bygger på mitt utgångsläge och mina mål – som vi identifierat och resonerat oss fram till ihop. Där jag tar tag i det jag tror mig behöva, eller som jag och Milla tror mig behöva dvs. 🙂 I två månader jobbar jag fokuserat med henne genom live-PT några gånger, träningspass via PTO och möjlighet att diskutera och reflektera kring kosten och allt annat runt omkring. Helheten liksom. En annan akilleshäl är min vardagsmotion, det där urviktiga som även Clara skrev bra om häromsistens. Milla kör en smart och lätt-tillgänglig vardagsutmaning och den tror jag att det är fler som behöver än som behöver plankor och detox.
Det känns grymt kul att köra en helhetsutmaning!
Jag har börjat med att nästan klara vardagsmotionsmålet för idag, och genom att inte träna men väl röja förråd och börja packa första flyttkartongerna (fotografering av lägenhet kommer snart…). En dag i taget. Mot mina mål, med mina medel. Min utmaning.
Så jobbar jag den här våren. Vad har du för dig?
Det här har jag ätit idag i nämnd ordning. Och reflekterat över.