Jag var på möhippa igår, och därav stiltjet här. Så idag var jag rätt trött, om än inte särskilt sliten (som i bakis). Redan före 10 var hela familjen på väg hemifrån för att spendera hela förmiddagen och lite till på konstgräsplanen, i äventyrsparken och i skogen men efter en sen lunch hemma var vi trötta och sov några timmar på soffan allihop och ja – jag kände inte direkt att det fanns något stuns i benen alls idag. Intervaller fanns inget sug efter överhuvudtaget. När sedan Henke drog på Hammarbymatch ihop med Stella försvann sedan den riktiga möjligheten men jag ville ändå få till träning såväl som njuta av kvällen så jag stoppade i Max i vagnen och gick ut för en långpromenad med stopp för styrka och puls.
Kvällen var helt ljuvlig, jag har nog sagt det förr men Årstaviken alltså. Åh!
Första stoppet blev efter en kilometer, och då blev det backintervaller. 5 stycken i den branta backen med en Max som satt i vagnen och hejade högt. Och käkade plättar, ett paket färdiga plättar fick bli hans middag (och han klagade inte…) – ibland får man göra det lätt för sig för att få ihop Både Och istället för Antingen Eller.
Efter ytterligare 1,5 kilometer väntade chins. De blev ingen hit idag, stången var kall och min kropp seg. Jag gav upp rätt fort, nya tag imorgon! Sex kilometer in i rundan stannade vi sedan vid en lekpark så Max skulle få lite skoj också, och där körde jag lekparks-styrka. Bland annat rodd under en gunga medan Max gungade i stor-gungan bredvid och armhävningar mot en ”snurr-platta” – lite som att köra på bosuboll!
Träna ute. Fina grejer alltså. Jag hade banden med mig ut idag, fast de hjälpte inget vidare idag.
Vi hoppade lite studsmatta också.
Träna för livet!
7,6 kilometer och drygt två timmar senare (!) var vi hemma. En annorlunda typ av pass, men kvalitativt på sitt sätt. Att göra det bästa av situationen är ofta bra nog. Det går att träna med barn i sällskap, även om pulsen varierar upp och ner och styrkan blir lite utspridd – men vad gör det?
