Strong is the new skinny… eller kanske inte?

Jag kan ha ställt mig till skaran som gillat uttrycket, men jag har definitivt hela tiden känt att de flesta inspirationsbilder och inlägg jag sett på temat inte riktigt talar till mig. Det har varit lite som att någon size 0 (eller möjigen 2, 4 eller 6) börjat bygga muskler och helt plötsligt är idealet annat. Det är bra. Muskler gör att man orkar leva lite extra. Mycket extra.

Men inspirationen har handlat mycket om de där synliga, tonade musklerna. Hur man minskar i fettprocent och bygger muskler på samma gång. Vilka muskler som är snyggast. Osv. När någon sagt att de tränar för att orka leka med sina barn ordentligt, klättra upp på bergsväggar och hoppa i vattnet från hopptorn eller bära dem på ryggen på ett fjäll så har jag känt att det kan jag med. OM jag kan. Utan synliga muskler. Med några kilon extra och med. När de mesta fitnezilla/fitspo-bilderna dykt upp i samband med uttalade mål om den funktionella styrkan har det ofta känts konstigt för mig. Inte helt trovärdigt.
Det är inte ett synligt sexpack som utan problem bär barn på axlarna. De väl inbäddade musklerna gör också det, och kanske har fluffet på magen kommit på grund av en riktigt härlig middag med ett gäng vänner under kravlösa skratt, eller efter en provsmakning av chokladbollarna barnen bakat. Kanske är de tecken på avslappnat välmående?

IMG_3144

Då är det ju för sorgligt att så mycket av inspirationen handlar om utseendet. Att det är det som hyllas mest. Som jag sagt många gånger förr – att vi bedömer vår kropp utifrån hur den ser ut och inte vad den kan göra.

Träningsglädje-Sara snappade nyligen upp ett annat uttryck. Healthy is the new skinny. Jag gillar det. Jag tror banne mig jag älskar det! Jag tycker det pratar mer om helheten, om styrka inifrån och ut och utifrån och in. Holistiskt. Balansen.
Som Size Lycklig istället för Size 0. Du väljer.

Det är också därför jag tycker att jag har rätt att skriva om träning och hälsa – men ibland också om mat och vin. Lättja, kan man kalla det. Eller livsnjutande. Att det ändå blir trovärdigt, för det är balans.

Om en vecka anländer vi Italien, och jag kommer väl som vanligt inte känna mig särskilt bekväm i bikini. Jag kommer träna säkert 4-5 pass för att jag älskar det och för att det stärker mig på så många sätt. Att vara stark gör att jag känner mig stark. Min självkänsla kommer vara stark nog för att gå runt i den där bikinin oavsett mina tankar om hur jag ser ut i den, under många år fostrad av kraven på kvinnors kroppar och så även min. Och när middagstiden sedan närmar sig och vi dukar upp ett förrättsbord med färsk mozzarella, tomater, basilika och nypressad olivolja så är det jag som kommer njuta av varenda tugga. Kravlöst, avslappnat. Hälsosamt. Size Lycklig.

Vad väljer du?

IMG_3378 Mitt bästa jag är ett jag med en kropp som inte begränsar mig utan möjliggör att jag kan göra allt jag vill. Som går med mig på min väg, i min takt. Hälsosam. Lycklig.

Följ mig!

Mer läsning...
Klimatpolicyn 2020 – påverkan via jobb och något jag är sjukt stolt över