Den här bloggen kan ju inte direkt sägas vara politisk, men visst blandar jag in tyckande med jämna mellanrum. Mestadels handlar det då om genus, jämställdhet och arbetsliv generellt. Under kategorin Åsiktsmaskinen / Krönikor finns den typen av inlägg, och även om de är lite sidospår så vet jag flera som brukar tycka att de är allra roligast att läsa och är jag på rätt humör är de också de som är allra roligast att skriva.
Jag tror faktiskt att det bor en liten politiker i mig, om jag ska vara ärlig. Jag kan dock på tok för lite om det för att kunna göra några större insatser inom området. Privat diskuterar jag väldigt gärna politik men samtidigt så faller det ofta ganska platt då det snabbt landar i ”jaså, du tycker så, okej – jo så kan det ju vara” just för att jag inte kan tillräckligt mycket om sammanhanget och kan dra alla paralleller som politiska diskussioner kräver och förtjänar för att bli vettiga. ”Jag tycker i alla fall det” är inte särskilt intressanta uttalanden i sammanhanget, utan ”…för att bla bla bla” krävs för att det ska ge mer och bli substans i det. Jag vill dit betydligt mer.
Jag har nog aldrig varit så engagerad i en valdebatt och så påläst som vid valet i höstas dock. Mycket beror på de hemska bruna vindar som blåser i Sverige, där jag verkligen vill vara insatt för att kunna bemöta, diskutera och debattera. Att man inte bemöter främlingsfientlighet med tystnad är sjukt viktigt för mig, hur obekvämt det än kan vara att ifrågasätta och argumentera emot den typen av uttalanden och tyckanden. Mycket av mitt intresse i höstas berodde även på att jag verkligen hittade hem i det politiska klimatet då. Jag har landat i vad jag står för och varför, och även om jag är väldigt påverkbar och inte ett parti trogen så börjar mina ben fästas riktigt stadigt åt ett visst håll. Jag har numera inga problem att öppet säga att jag till exempel kan sägas vara liberal feminist. Oj vad vagt… ”kan sägas vara…” Att jag är det. Liberal feminist.
Tro mig. Jag är uppvuxen socialistiskt och jag tror på allas lika värde, är mån om välfärden och allas lika möjlighet, jag tror på ett Sverige där vi har råd att finansiera en väl utbyggd välfärd. Men jag tror också på individens kapacitet och på fria val, på motivationsfaktorer till exempel gällande hur det ska löna sig med arbete, och har tydliga tankar kring vad som genererar mest skatteintäkter och därmed stärker välfärden. Nej, det är inte per default höjt skattetryck som givet ger mest skatteintäkter till staten, exempelvis.
Jag tycker att de allra tröttaste uttalandena eller argumenten i diskussionen är de som hävdar ungefär att ”jag är god och vill att alla ska ha lika så därför är jag på den goda sidan till skillnad från alla andra som är egoister och onda”. Ursäkta men… ZZzzznark. Det funkar inte så, och det handlar inte om det. Det är otroligt viktigt med ett samhälle där man till exempel kan få vara sjuk och har råd att vara det, men i arbetslinjen måste det också vara en skillnad mellan arbete och sysslolöshet. Det finns utan tvekan flera yrkesgrupper där löner verkligen behöver höjas, men det finns också många poänger med att öka karriärmöjligheterna i vissa av dem.
Så vart vill jag komma idag och med det här inlägget då?
Jo, men jag vill tipsa om en himla bra podcast, som har gett mig väldigt mycket såhär efter att jag lyssnat igenom mer än hälften av avsnitten (och längtar efter mer på ett sätt som jag inte gjort sedan jag lyssnade på Serial). Borgarbrackor är poden, och det är de liberala debattörerna Rebecca Weidmo Uvell och Jenny Sonesson som driver den. De pratar om borgerlig politik med fokus på många aktuella ämnen. De diskuterar problem, ideologier och idéer på ett öppet och intressant sätt och de skapar riktigt spännande debatt. Jag håller inte med om riktigt allt, men det är fritt tänkande i sin allra bästa form och det inspirerar mig. Sen kan ju sägas att mitt sociala flöde är proppat med vänsterpropaganda också, mycket genom alla feminister jag följer på alla möjliga ställen och alla artiklar och blogginlägg jag intresserat slukar, så det är inte så att jag bara får en sida. Och det är det här som är det fina, och det upplysande, och det som gör att jag bygger min kunskap och med det blir ännu tydligare i mina tankar och åsikter. Det är så upplyftande!
Bli inte förvånad om jag en dag, om så i sånt fall förmodligen ganska många år från idag, har en partitillhörighet och sitter i någon utsatt position och diskuterar viktigheter. Och i sånt fall, att jag gör det som liberal feminist.