Dagen efter bröllop är sällan särskilt pigga dagar. Inte ens om man druckit mineralvatten hela kvällen istället för vin…
Och ja, så även idag – vi har varit riktigt sega hela dan här hemma (och på diverse träningar – fotboll och ridning osv).
Men vilket bröllop igår! Vi var i den kyrka som är den jag har överlägset flest foton av, då det är tornen på den som gör utsikten från Liljeholmskajen extra magisk. Så det var så roligt att vara inne i den kyrkan för första gången igår och konstatera att den är otroligt mäktig även inuti. J&K var galet fina, och deras lilla kids-entourage i kyrkan gjorde kärleken än mer påtaglig och fick tårkanalerna att fyllas. Störst av allt, osv.
Jag har inte frågat brudparet om deras lust att synas på bloggen, så de får vara kvar enbart på min privata instagram och en gammal bild över Högalidskyrkans torn får symbolisera den magiska känslan på Söder igår.
Kvällen fortsatte på Långholmen med otroligt god mat, många riktigt roliga samtal med rakt igenom härliga människor och förstås dans inpå småtimmarna. Klockren dag och kväll!
I en facebookgrupp jag är med i har det i veckan rasat en diskussion om hur man egentligen gör med benen den här årstiden. De som kanske känns för vita eller för ”icke-perfekta” för att visa upp, och som inte minst knottrar sig av den svenska försommarkylan. Själv tycker jag att kyla är ungefär det sämsta som finns och att jag är på tok för gammal för att gå omkring och frysa, att alla typer av leggings under kjol/klänning känns trött och inte är något jag jobbar med sedan några år, att svarta nylonstrumpor kan vara coolt även i typ träskor och att svarta heltäckande strumpbyxor alltid är rätt. Det sista är ju dock lite väl vintrigt till vissa kläder…
Hudfärgade strumpbyxor känns inte kul heller, men för mig vinner de ändå. Mina ben behöver det för att jag ska känna mig bekväm med annat än kjollängd nedanför knät så jepp. Så väljer jag. Gårdagens klänning kommer från Espirit, mitt allra första (!) inköp därifrån någonsin för mig faktiskt och jag gillar den skarpt. Hade älskat den om den varit en decimeter längre.
Hur gör du med strumpbyxor/leggings?
Ja, min mage syns… utan tvekan. Jag tänkte igår att antingen döljer man i fluff och ser större ut än vanligt eller så låter man den framhävas. Trots att den inte är av den riktig bebismage-typen än utan mer pluffs (för mig som inte brukar ha just mage utan kurvorna på andra ställen) kändes det sista alternativet bäst. Det är spets hela vägen upp i ryggen så den känns inte fullt så avklädd ut som den ser ut här.
Vi avslutar söndagskvällen framför TVn och möter ännu en sommarvecka med vad som verkar vara dåligt med värme. Nåväl. Det kunde vara värre, så att säga.