Om att kolla en bebis kön

Vi har testat båda varianterna nu – att titta vilket (biologiskt) kön barnet i magen har redan innan, och att vänta till förlossningen. Med Stella kollade vi kön mycket för att kunna förstå hela grejen bättre. Att vänta barn var så overkligt! Det var härligt att kunna prata om ”hon” som kändes så mycket mer personligt än ”den” (hen som ord fanns inte på den tiden), och namndiskussionen var i princip också klar när hon kom. Kön var liksom så oviktigt egentligen, och det stora tyckte vi var att se vad det var för bebis som skulle komma – hur hen skulle se ut och hur hen skulle vara, hur en förlossning skulle vara egentligen och hur livet skulle bli sedan. Det var det som var överraskningen. Så för mig har det snarare varit tvärtom – det ”ointressanta” med kön gjorde att vi kollade då, och såhär resonerade jag då rent allmänt – och gör fortfarande.

Men, vi hade ju hört så många pratat om denna stora ”överraskning” det var att först när bebisen kommit ut få reda på dess kön. ”Större överraskning än så kan man inte få”, hörde vi resoneras. Så, även om vi egentligen först var sugna att fråga om könet redan vid ultraljudet så väntade vi till förlossningen med Max. Och så kom han upp på mitt bröst, och Henke såg direkt och meddelade ”det är en kille”. Jag kunde knappt ta in det – på sätt och vis brydde jag mig inte. Vår bebis kom, och det var förstås just den person vi väntat på. Helt rätt! Den som kompletterade vår familj. Det var primärt, könet sekundärt.

Jag förstår inte hur man kan säga att man inte vill kolla innan för att det inte spelar någon roll, och så i ungefär samma mening säga att det är en så stor överraskning. För mig blir just det resonemanget motsägelsefullt, även om jag verkligen fullt ut förstår att man vill vänta med att veta.
Men nej, för mig är allt annat är mer intressant vad gäller bebisen som kommer, och så tänker jag den här gången också. Dessutom kände vi med Max att det var tråkigt att inte kunna prata mer specifikt om bebisen än som sagt – ”den” (inget hen 2010 heller).

Så med det sagt – vid ultraljudet ville vi den här gången gärna veta könet. ”Jag får inte säga att jag 100% säker”, sade barnmorskan, ”…så jag säger väl 99 då”.

lillayster – det är du som kommer att göra den här familjen komplett. Vi längtar efter dig, och är så nyfikna på vem just du är!

  

Det var roligt att ni gissade, några här och ganska många på Facebook-sidan (följ här om ni inte redan gör det). Ungefär hälften-hälften i gissningar på kille vs. tjej kan jag konstatera.