Jag har inte spelat golf på 5 år, sedan Max låg i magen. Två små barn och golfspel är liksom en dålig ekvation. I flera år har vi (som i jag och Henke) dock sagt att ”i sommar kanske!”… Men när det väl kommit till kritan har vi inte alls varit sugna på att prioritera det. Det tar på tok för lång tid i anspråk, tid som kan läggas på annat. Som små barn och njutning av barndoms somrar.
Men i år kanske det händer? Min pappa och bror var på golfbanan när vi landade i dala-stugan tidigt i eftermiddags och även i år har vi pratat löst – men kanske lite hårdare än tidigare år – om att ta en runda, så våra klubbor var med från magasineringen i mina föräldrars garage till stugan. Minsann. Så vi åkte och slog ett gäng bollar på rangen, och det var riktigt kul och såg inte så illa ut ändå.
Vi följde upp med att gå med och kolla några hål… Och just ja, riktigt vackert och härligt är det ju också!
Så okej… Imorgon får det bli en (temporär) comeback. Så får det bli! Sist det begav sig hade jag runt 17 i handikapp men jag får nog enas med sällskapet (det är pay&play trots fin, riktig bana, så det formella kan vänta) om en höjning med några slag eller många. Typ 24 kanske känns lagom, tänker jag? Vi säger så. Håll tummarna för en harmonisk och välmående runda imorgon!
