Att bjuda på en riktigt ful dag – Ytligheter

Jag tänkte definitivt inte visa någon bild från idag. Ytligt har den varit en katastrof på så många sätt, och något givande att skriva kan jag inte riktigt hitta energin att klämma fram (flera resereportage är på g men dröjer några dagar till). Men vi kan ju ta det från början.

I somras fick jag ett mindre soleksem under ena ögat, typ 1*0,5 cm (vet exakt när det kom – när jag stod i backen på sista bilden här med ena kinden i solen i ett par timmar, och hade glömt min keps i bilen). Det var inte kul förstås, men har varit så pass litet så jag inte agerat på det mer än att smörja med fet kräm. I helgen hände dock något och det där eksemet typ exploderade för att i måndags bli så illa så att alla på jobbet frågade vad jag gjort och jag fick sticka tidigare från jobbet för att klämma in läkarbesök. Kortisonet som skrevs ut hjälpte dock föga och idag var det ännu sämre. Helt sjukt faktiskt. Sådär så jag varken kunde visa mig bland folk eller för den delen borde – det var svullet och kliade och ja. Ett nytt läkarbesök behövdes och jag jobbade hemma.

Efter avslutad jobbdag väntade dock gravidyogan, och den vill jag inte missa så jag gömde mig långt under en hatt och åkte till Sturebadet. Veckan är nu 33 och jag utstrålar inte direkt samma energi som jag brukar – vilket nog beror mest på ögat för att jobba hemma en dag var nog faktiskt just något jag behövde. Bilden uppe till höger då? Jodå, jag drog lite extra på frisörtiden den här gången, ett par extra veckor från mina regelbundna intervall och det syns så att säga. Kombinationen extra mörka rötter (graviditeten?!?) och ljusare längder (sommarens sol!) är inte helt hundra men idag vågar jag ändå visa det för imorgon väntar det där efterlängtade frisörbesöket och utväxt ska bli det nya ombre – “ecaille“.

Jag fick givetvis ännu en ny kräm utskriven hos läkaren idag, nu kombinerad kortisonhistoria och antibiotika – så vi kan väl hoppas på en bättre dag imorgon än idag, på alla sätt och vis? Vi säger så.

Följ mig!

Mer läsning...
Tankar om ett barn till