Just det, det blev ju november också, igår redan. Det känns direkt konstigt får jag säga – för hela oktober var ju ungefär som september vädermässigt, så det känns lite som snabbspolning och snart har vi december och julpynt som lyser upp. Bloggare runt om ger tips om saker att fokusera på under november för att göra denna enligt mångas åsikt tråkigaste månad på året bättre, men jag kommer inte göra det. Det finns mest bara ett fokus för mig i november. Jag vänder fokus inåt och på det som kommer denna månad*.
På ett sätt njuter jag av den här sista tiden och är tacksam över tid av lugn, men samtidigt ser jag fram emot att vara på andra sidan av graviditeten. Ibland känns den här perioden lite som ett undantagstillstånd. Mitt sinne är påverkat, våra aktiviteter likaså och det ger inte samma balans som vi vanligtvis har i vår familj. Den brukar fungera så bra. Med bebis hos oss istället för i mig så har vi vårt nya nuläge och kan börja vara i det. Landa, bygga varje dag liksom.
Men ändå. Det är nu i november det lär hända. Sista månaden av undantagstillstånd och ett nytt nuläge. En förändrad familj, ett nytt liv. Välkommen november.
*(om jag inte går över mer än en vecka och hamnar i December).